Pucktrea på budgeten

Som väldigt sen pucktvåa, snarare pucktrea, kommer här en kommentar på Magdalena Anderssons första riktiga höstbudget. Den förra blev som bekant nedröstad av SD. Det har skrivits enormt mycket om den, både i gammelmedia och bloggosfären. Det mesta av det jag läst framställer den som en omvälvande budget, en enorm vänstersväng för Sverige. Jag laddade hem budgeten från regeringens hemsida och tittade själv på siffrorna. Det är en nådig lunta på 774 sidor. Ni får välja om ni skall traggla er igenom den eller läsa min sammanfattning som följer.

De viktigaste förändringarna i budgeten, i prioritetsordning.

• Alliansens sista budget var underfinansierad med sjuttiofem miljarder. Årets budget är halvvägs till att bli balanserad. Det blir den i slutet av mandatperioden. Givetvis rasar statsskulden mätt som andel av BNP i rask takt, drygt en procent per år. I slutet av mandatperioden kommer den under fyrtio procent. 
• Nya reformer med vänsterprofil för totalt tjugofem miljarder, som finansieras med en blandning av sänkta bidrag och höjda skatter. Resultatet är att Ginikoefficienten som mäter ekonomisk jämlikhet minskar från 30,0 till 29,6. Ett myrsteg i rätt riktning. 

För övrigt är budgeten sig lik. Visst, skatteintäkterna ökar när Sverige blir rikare, utgifterna indexeras upp i takt med att löner stiger etc, men det är ju samma vilken regering som än sitter vid rodret. Och nej, Sverige har inte världens största skattetryck i och med årets budget. Och nej, invandring och flyktingmottagning ruinerar oss inte. Och nej, reformer på en halv procent av BNP är inte en dramatiskt stor förändring. 

Skattetryck och aktiva utgifter (ej transfereringar) i samma graf. 

Återstår bara att försöka förstå varför det kacklades så mycket i hönsgården när budgeten presenterades förra veckan.