tisdag 25 november 2014

Ubåtar och foliehattar

Ibland vet vi säkert att en ubåt har varit inne på svenskt vatten. Som i Karlskrona 1981.
U137 Bild: SVT
Nu kan vi ana att det har hänt igen, i Stockholms skärgård 2014. 
Korvett av klassen Visby, Bild: FMV
Däremellan har det funnits många incidenter. Vissa väljer att tvärsäkert avfärda kränkningarna av svenskt territorium som substanslösa påståenden (t.ex Johan Ehrenberg), medielogik eller att militären iscensätter allt för att öka sina anslag. Göran Greider twittrar snipiga kommentarer om att det råder ubåtshysteri. Mediageniet Gudrun Schyman slår alla på fingrarna med sitt famösa debattinlägg om patriarkala ubåtar som penetrerar moder Sveas omslutande vatten och i händelse av att grodmansklädda Spetznas vadar iland borde vi omedelbart skicka ut förhandlare utbildade i genuspedagogik för att prata förstånd med de nyfikna rysspojkarna. Om hen är ryss. Jag får erkänna att utan henne vore svensk politik bra mycket tråkigare. 

Denna underhållande trojka är inte ensamma om att låta påskina att det kanske är militären och dess hejaklack som har en för livlig fantasi. Som inte är i kontakt med verkligheten. Som kanske förläst sig på agentromaner. Det är ett försök att sätta foliehatt på ubåtsjägarna. Men det är inte där den hör hemma.

Det finns något sunt i att vara skeptisk och att ifrågasätta. Att skärskåda bevis. Att betrakta skeenden ur flera olika vinklar. Men att rysk militär förbereder en kraftmätning med Nato kan ingen nykter betraktare förneka. I Svarta Havet. Östersjön. Ukraina. Syrien. Serbien. Makedonien. Georgien.

Antingen kan man blunda för det uppenbara. Eller göra någonting åt det. Det vi kan lita på om det hettar till i framtiden är våra egna förberedelser. Sverige har fläckvis bra utrustning. En stark tradition att utveckla vapen som passar svenska förhållanden. Men alldeles för lite utbildad personal. Det kommer att kosta att ta igen två decenniers sparnit. Tur då att vi är rikare än någonsin och att samtliga riksdagspartier är beredda att öppna plånboken.
Nato breder ut sig till Rysslands förtret
Vårt öde är sammanflätat med grannen till öster. Om Finland och Sverige ansluter sig till Nato kan vi tvingas in i oönskade konflikter. Kanske bidra till ökad destabilisering. För fred i Europa är ett neutralt och alliansfritt Sverige att föredra. Om vi kan försvara oss. Vi behöver inte vara beväpnade till tänderna. Inte heller ett anorektiskt försvar som idag. Vi behöver tillräckligt mycket försvarsförmåga för att det skall vara oattraktivt att binda upp militära resurser i Sverige när det finns andra alternativ. Med tanke på att Natos försvarsbudget överstiger Rysslands med en faktor 10 krävs inte så oerhört mycket för att komma dit vi behöver.

Den berömda foliehatten tillhör i alla fall inte ubåtsjägarna i Stockholms skärgård. Om någon skall ha den så är det Gudrun. För att hon bortförklarar och problematiserar att Ryssland är benäget att använda våld för att vinna geopolitiska fördelar. Kanske är det svårt att se när man har genusglasögonen på?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar