Sparande, Välgång, Egennytta och Allmänintresse

Det var en gång en hen som hette Sven som bestämde sig för att börja spara. Sven tog var tionde krona och stoppade undan. Oavsett vad hen hade i inkomst blev var tionde krona aldrig konsumerad. Sparandet växte och när tio år hade passerat hade hen ett helt års lön tillgänglig. Med stor förnöjsamhet räknade Sven sina pengar.

Svens nära och kära hade intresserat följt ett helt årtiondes spariver och ville också ha en egen hög med pengar, att räkna som Sven gjorde eller använda till något annat nyttigt. Tillsammans med Sven var de tio personer som bildade en förening för "sparande, välgång, egennytta och allmänintresse", föreningen SVEA.

Tio år senare hade medlemmarna i SVEA sparat ihop till elva stycken årslöner, alla medlemmarna hade varsin förutom Sven som hade två årslöner. Många människor tittade förundrat på föreningen med sitt stora välstånd och ville gärna vara med. På föreningen SVEAs tioårsdag bestämdes det att föreningen skulle ta ta in tio nya medlemmar för varje medlem som redan fanns. Sagt och gjort växte föreningen till 100 medlemmar.

Tio år senare hade medlemmarna i SVEA sparat ihop till 111 stycken årslöner, alla medlemmarna hade varsin förutom ursprungsmedlemmarna som hade två och Sven som hade tre årslöner. Många människor tittade förundrat på föreningen med sitt stora välstånd och ville gärna vara med. På föreningen SVEAs tjugoårsdag bestämdes det att föreningen skulle ta ta in tio nya medlemmar för varje medlem som redan fanns. Sagt och gjort växte föreningen till 1000 medlemmar.

Tio år senare hade medlemmarna i SVEA sparat ihop till 1111 stycken årslöner, alla medlemmarna hade varsin förutom andra kullen som hade två, ursprungsmedlemmarna som hade tre och Sven som hade fyra årslöner. Många människor tittade förundrat på föreningen med sitt stora välstånd och ville gärna vara med. På föreningen SVEAs trettioårsdag bestämdes det att föreningen skulle ta ta in tio nya medlemmar för varje medlem som redan fanns. Sagt och gjort växte föreningen till 10 000 medlemmar.

Så här höll det på i sjuttio år. Sven och ursprungsmedlemmarna var gamla och grå. Sven hade inte mindre än sju årslöner i förmögenhet. Ursprungsmedlemmarna sex årslöner. Andra kullen fem osv. Föreningen SVEA hade växt och växt tills den var tio miljoner medlemmar. Eftersom den var stor som ett helt land tog de sig namnet Svea rike.

Svenskar är ett sparsamt folk

Den här typen av ekonomisk sammanslutning, förenade av sparande, är vad som också kallas för kapitalism eller marknadsekonomi. Det är ett kulturellt drag som återfinns i vissa länder under vissa epoker. När det kopplas med lagar, regler och skatter som gynnar och förstärker det sparsamma beteendet blir det en oerhörd kraft som på kort tid kan omdana hela samhällen.

Den som sparar tillräckligt länge får till slut en stor hög med pengar.

I Sverige idag så sparas ungefär en tiondel av hela nationens inkomst varje år. Så har det varit sedan drygt hundra år tillbaka. Det betyder att högen med pengar är ofantligt stor. Den som man hade ägnat sig åt att räkna om man var Sven men som vi andra hade använt till något nyttigare, till exempel en fastighet eller en något som går att använda produktivt.

Ett industriområde är bara en bråkdel av det svenska kapitalet

Vår egen nuvarande ekonomiska förening "Svea Rike" har sparat ihop fem årslöner per person. Med tio miljoner invånare blir det ungefär 50 miljoner årslöner. Grovt sett är hälften byggnader och hälften produktivt kapital, t.ex. fabriker, företag etc. Kapitalet har vi till stora delar ärvt av tidigare generationer. Fördelen för ett rikt land som Sverige är att om det kniper och vi måste göra något väldigt dyrt så fixar vi det. Till exempel ställa om till ett energisystem som inte släpper ut koldioxid, det kostar säker flera miljoner årslöner. Men vi har 50 miljoner att ta av så vi blir ändå inte ruinerade. En annan fördel är att när ny teknologi utvecklas, vilket sker hela tiden, så har vi råd att snabbt implementera och dra nytta av den.

Fler kapitalistiska länder som sitter i ungefär samma sits är England, Frankrike, Holland, Belgien, Norge, USA, Japan, Tyskland, Österrike, Italien, Danmark, Kanada och Australien. Även om många andra länder har haft snabb ökande nationalinkomst under flera decennier har de ännu inte hunnit spara ihop till så ofantligt stora mängder kapital som vi har i väst. Till exempel Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, BRICS.

Nu när en kraftmätning mellan Ryssland och Nato pågår kan det vara bra att komma ihåg att krig är dyrt och ena sidan har i runda slängar hundra gånger mer kapital än den andra.

Vapenexport till Saudiarabien

Att exportera vapen till Saudiarabien är formellt korrekt men moraliskt tveksamt. Saudierna är varken kända för sina demokratiska ideal, sitt genusperspektiv eller HBTQ-arbete. Idag skall regeringen behandla frågan om vapenexporten dit.

Om regeringen bestämmer att inte exportera kan nackdelen bli att Svensk vapenexport i framtiden försvåras då vi kommer att ses som en opålitlig leverantör. Det medför i förlängningen ökade försvarskostnader om vi inte kan dela utvecklingskostnader med andra. Väldigt olägligt när vi befinner oss i en situation där vi snabbt behöver rusta upp vårt försvar.

Om regeringen väljer att fortsätta exporten så är det ingenting att vara stolt över. T.ex. Tyskland har pausat exporten av pansarvagnar med motiveringen att Mellanöstern är tillräckligt instabil ändå. En medeltida teokrati med kvinnor som nekas rösträtt spelar förstås också in. Man kan inte säga att vi hamnar i dåligt sällskap om vi inte går vidare med vapenleveranserna.

Leopard 2, pansarvagnen som Tyskarna inte säljer till Saudiarabien.

Oavsett vilket beslut Stefan Löfvens kabinett fattar i frågan kan jag leva med det.

Riksbankens räntechock väcker starka känslor

För en gångs skull väcker ärevördiga Riksbanken starka känslor. Bläddrar i fredagens Dagens Industri som är fylld med opinion och åsikter.

Världens äldsta riksbank, Brunkebergstorg

Överge målet med två procent inflation tycker analytikerveteranen Peter Malmqvist.

Det är viktigt att kämpa för att behålla tvåprocentmålet tycker chefsekonomerna från Unionen och Teknikföretagen.

Det kommer gå åt helsike skriver Di:s Henrik Mittelman. Han jämför dagens lågränta med 1970-talets devalveringar.

Johanna Jeansson tycker att Riksbanken gör rätt men risken för bubblor medför att Finansinspektion och regering behöver ta sitt ansvar och bland annat ta bort ränteavdraget.

Huvudpersonen själv, Stefan Ingves, säger att inflationsmålet skall nås oavsett hur hushållens skulder utvecklas. Det får FI ansvara för. Oräknat sänkt ränta och oljepris ligger den underliggande inflationen på 1,1 procent, inte alltför långt ifrån målet med andra ord. Ingves slår fast att "inflationsmålet har tjänat Sverige väl, och kommer att göra det i framtiden också".

Av sex intervjuade chefekonomer är två positiva, tre negativa och en neutral. Mest positiv är SEB:s Robert Bergqvist som berömmer Ingves åtgärd som klockren. Mest negativ är Günther Mårder från unga uppstickarbanken Nordnet.

Somliga jämför riksbankens politik med att avfyra en bazooka. Själv tycker jag att det snarare var en ärtbössa som avfyrades. En sänkning av räntan en tiondels procent och att annonsera tio miljarder i obligationsköp är för lite för att det skall märkas nämnvärt i den svenska ekonomin som omfattar 4 000 miljarder i BNP och uppemot 20 000 miljarder i kapital. Antagligen kommer det ändå inte behövas så värst mycket mer för att inflationen skall röra sig uppåt igen eftersom tjänster och livsmedel stiger i pris för tillfället. En rejäl höjning av lönerna i nästa avtalsrörelse kommer förmodligen leda till normalläge med högre räntor.

Ingves köper statspapper för tio miljarder - mer kommer

Idag fick vi sänkt ränta. Minus 0,1 procent. Dessutom startar som väntat köpen av statspapper. Minst 10 miljarder kronor. Sannolikt kommer mera. Riksbanken säger sig kunna agera mellan ordinarie möten.

Ingves vidtar mått och steg

Den så kallade räntebanan har sänkts. Först 2018 tror Ingves att ett mer normal ränta är på plats, 1,43%. För att inflationen skall hamna på målet 2% kommer det dessutom behövas en extra boost av lönerna i den kommande avtalsrörelsen.

Man kan säga ett detta var den sista spiken i kistan för Sado-Monetarismen. Den är nu ett minne blott för vår kära riksbank. Mycket talar för att det var ett bra och väl avvägt beslut så att Sverige kommer ur sviterna från finanskrisen snabbare än om vi som våra vänner i Europa gjorde tidigare, försöker svälta oss i form.

Jämfört med ECB och Mario Draghi för några veckor sedan är det inte storsläggan som Ingves tar till. Snarare en liten miniatyrhammare. Storsläggan hade motsvarat 4-600 miljarder i köp av statspapper istället för 10 miljarder. Och det är ju bra för oss att inte storsläggan behövs. Ännu.

Reinfeldts BNP-CHOCK!

Tino Sanandaji på realtid med flera uppmärksammar de uppdaterade siffrorna från Konjunkturinstitutet att Sveriges BNP per capita i fasta priser bara har ökat med 0,3 procent per år under Alliansens regeringstid 2006-2014. Även Andreas Cervenka har tidigare bloggat i ämnet. Tinos tes är att Dynamiska Duon Reinfeldt och Borg har marknadsförts som ekonomiska underbarn men är i själva verket vissna medelmåttor.

Tino Sanandaji kritiserar Borg-Reinfeldt för att inte Sveriges ekonomi växte snabbare 2006-2014

Under Alliansens tid föddes 900 000 och 700 000 dog. 400 000 invandrade. Befolkningen ökade från 9,1 till 9,7 miljoner. Hade det inte varit för de nyfödda bebisarna och invandrarna hade BNP per capita ökat 1,1 procent.

Jag vill gratulera Tino Sanandaji till att ha slagit fast att det kostar att vi blir fler. Nationalekonomi är ibland inte svårare än familjeekonomi. Ju fler barn desto mer kostar det. Förståeligt även för oss som inte har examen från Handels i Stockholm.

Borg-Reinfeldts anseende står fortsatt starkt trots Sanandajis sågning

Tillbaka till Dynamiska Duon. Deras resultat på 1,1 procent per år är lägre än det svenska snittet men det finns ett stort men som Tino verkar glömma. Resultatet uppnåddes samtidigt som den största finansiella krisen i världsekonomin sedan 1929. Att ens kunna leverera någon som helst tillväxt är anmärkningsvärt. Betyget i ekonomi till Borg-Reinfeldt kan inte bli något annat än stora A med en extra guldstjärna i kanten. Oavsett vad man tycker om Alliansens politik i övrigt. Nästan i klass med Göran Persson som leverade makalösa 3,3 procent per år, dock utan finanskris. HSB får stora A med dubbla guldstjärnor.

Göran Persson AKA HSB är klassens ljus och får högst betyg i ekonomi

Svensk ekonomisk politik sedan 1994 är en framgångssaga som kan sammanfattas med budgetdisciplin, låg inflation, högt sparande och allmän försiktighet. Mer av samma sort gör Sverige rikare och möjliggör omvandlingen till ett bättre samhälle.

Tino får också ett stort A, i ämnet tendentiös journalistik.