I valet 1985 hade S 45% och M 21%. 1985 års riksdag hade fem partier och därmed hade varje parti i genomsnitt 20%.
1988 kom miljöpartiet in i riksdagen och därmed hade genomsnittspartiet 16,7%. Det året hade S 43% och M 18%.
1991 åkte Miljöpartiet ut samtidigt som KD och Ny Demokrati kom in, alltså 14,3% för genomsnittspartiet. S hade 38% och M hade 22%.
1994 åkte ND ut och MP kom tillbaka, alltså fortfarande ett genomsnitt på14,3%. S fick 45% och M 22%.
1998 är det fortfarande sju partier i riksdagen, alltså 14,3% i snitt. S minskade till 36% och M låg kvar på 22%
2002 är samma partier och S får 40% och M 15%.
2006 är samma, S får 35% och M får 26%.
2010 kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen och genomsnittspartiet har 12,5%. S får 31% och M får 30%.
2014 är det fortsatt åtta partier i riksdagen. S får 31% och M får 23%.
2018 kommer kanske FI in i riksdagen och i så fall blir snittpartiet 11% stort.
 |
| Hur S och M utvecklas valen 1985-2010 i relation till snittpartistorleken. |
Mätt på det här sättet, hur stora är S och M som andel av snittpartiet, så existerar inte minskningen som så kallade Sverigevänner så gärna vill se. S ligger ganska konstant sedan 1985 och M har ökat rejält. Vi har en spärr på fyra procent till riksdagen och det kommer att komma till nya partier även i framtiden, ibland utan att gamla partier faller ifrån. Då kommer en lägre procentandel i absoluta tal kunna ge större makt relativt. Det är den nya politiska verkligheten. Inget konstigt med det. Makten kommer från förmågan att samla riksdagsmandat från många partier. De Sverigedemokrater som kritiserar S och M för att minska i betydelse har (förstås) fel och själva är de politiskt sett utan större betydelse så länge över 80% av väljarna inte önskar sig samarbete mellan sitt parti och extremhögern.
