Sagan om den rika men ojämlika byn Usaby

En gång för länge sedan fanns en liten ort som hette Usaby. Den hade tusen hus och i varje hus bodde en familj. Vissa familjer var unga och vissa gamla. Vissa familjer var små och andra stora. Vissa hade många fän och andra få. Till byn hörde det massa bördiga åkrar, sjöar, skogar och betesmark. Det fanns också en borg på en kulle som hörde till byn. Dit kunde man ta sig om det blev krig för att få skydd. Alla familjerna fick plats inne i borgen även om det blev trångt. Byn hade också gemensamma vägar, brunnar, diken, bevattningsanläggningar, kvarnar och plogar. Det fanns också bagerier, affärer, skomakare, skräddare, urmakare, läkare, tandläkare och andra nyttiga verksamheter, så att de som bodde i byn hade det på det stora hela ganska bra. Det fanns ingen annan by varken i när eller fjärran som hade det lika bra, så vitt någon kände till.

Av allt som fanns att äga i byn, vare sig det var sjöar, skogar, åkrar, bagerier eller kvarnar så ägde den rikaste familjen var fjärde ägodel. Så hade det varit så länge man kunde minnas, i många generationer. 

De nio rikaste familjerna därefter var också rika, de ägde tillsammans en fjärdedel av allt. 

De nittio rikaste familjerna därefter var ganska välbärgade, de ägde tillsammans en fjärdedel. 

Kvar fanns nio hundra familjer. De fick dela på den sista fjärdedelen av åkrarna, skogarna och all det andra. 

Av de niohundra mindre bemedlade familjerna hade hundra det ganska bra. De hade hälften av den sista fjärdedelen. Den andra hälften delades upp på 800 familjer. 

Av de åtta hundra kvarvarande som ägde en åttondel av allt, ägde 100 familjer hälften. De sju hundra som var kvar ägde en sextondel. 

Och så vidare. 

Sex hundra familjer ägde en trettioandradel.

Fem hundra en sextiofjärdedel.

Fyra hundra en hundratjugoåttondel. 

Tre hundra familjer 1/256

Två hundra familjer 1/512

Hundra familjer 1/1028. 

De hundra fattigaste familjerna ägde bara en hundradel av genomsnittsförmögenheten. De hundra rikaste familjerna ägde 750 gånger mer än de hundra fattigaste. Den rikaste familjen ägde 250 gånger mer än de hundra fattigaste.

Lek med tanken att de fattigaste familjerna hade en förmögenhet på varsin ko, eller vad som nu gick att byta mot en ko. Då hade den rikaste familjen tjugofemtusen kor. Nio familjer hade nästa tretusen kor var. Och så vidare. 

Det kom sju svåra år med krig, pest, ofärd och elände till den förut så rika byn. De fattigaste familjerna som var många fler tog de rikastes ägodelar för att slippa svälta ihjäl. De rika protesterade inte alltför mycket eftersom de hade så de klarade sig. Efter sju svåra år var byn mer jämlik. Sjuttio år senare var allting tillbaka där det var innan det började. Byn var lika ojämlik igen. 

Låter det osannolikt? Det är så förmögenheterna är fördelade i USA just nu. Den lilla påhittade byn Usaby är lika ojämlik som USA idag. Lika ojämlikt som USA strax innan första världskriget. Under de svåra åren kring andra världskriget gick USA mot mer jämlikhet. Från och med Ronald Reagan vände utvecklingen. Sen 1980-talet har amerikanska underklassen och medelklassen blivit allt fattigare samtidigt som de rika är förmögna som aldrig förr. 

Självklart har utvecklingen de senaste trettio åren ett samband med att Donald Trump blev vald till president förra året. Många väljare är beredda att prova drastiska åtgärder. För att motverka den gamla eliten från östkusten och så kallade globalister. Vare sig de finns på riktigt eller bara i fantasin. Jag tror att polariseringen i amerikansk politik kommer att bestå tills USA börjar gå mot mer jämlikhet igen. På 1800-talet flydde européer fattigdom och religiöst förtryck i sina hemländer för mer frihet och jämlikhet i Amerika. Kanske kommer flyttlassen att gå åt andra hållet på 2000-talet om den ofördelaktiga utvecklingen fortsätter? Vi får verkligen hoppas att det inte går så långt utan att man gör som man gjorde på 1930-talet och släpper loss hela den väldiga potentialen i det amerikanska samhället. När amerikanerna står enade finns det ingen som kan stoppa dem.