Den som inte är radikal som ung har inget hjärta. Den som fortfarande är det som gammal har ingen hjärna.

Det klassiska citatet tillskrivs ofta Winston Churchill. Han lånade det från den franske statsmannen Georges Clemenceau som han beundrade stort. Han i sin tur lånade citatet från monarkisten Francois Guisot. Troligtvis sträcker sig kedjan av citat ännu längre bakåt. Även förr ansågs det att radikal politik hör ungdomen till.

Jag tänker på ovanstående när jag läser professor Mats Lingblads utmärkta och läsvärda betraktelse över svensk politik. Han använder SCB:s statistik om att unga är mer radikala och benägna att rösta vänster och att gamla är mer benägna att rösta höger. Sedan ansätter han att äldre personer i väljarkåren kommer att dö och ersättas av unga radikala. Den resulterande prognosen för de kommande valen ser ut så här: 

Källa: Mats Lingblad

Vänsterblocket kommer att få en allt mer dominant ställning enligt den här modellen samtidigt som SD ligger stabilt och ganska högt. Ett intressant inlägg i debatten som jag inte tror på av följande anledningar:

• Dagens radikala ungdomar blir mer konservativa över tiden enligt citatet ovan.
• Vänstervinden som nu blåser och påverkar ungdomar kommer förr eller senare att vända.
• De borgerliga kommer inte att sitta med armarna i kors (läs triangulera) och vänta samtidigt som opinionssiffrorna sjunker. Den borgerliga politiken kommer att förändras. 
• Det finns ett kulturkonservativt vakuum som just nu fylls av SD, som egentligen traditionellt tillhör M+KD. Mycket kan hända om låsningarna i migrationsfrågorna blir uppluckrade på ena eller andra sättet. Det vill säga att SD tar bort sina mest extrema förslag eller att Alliansen väljer att särskilja sig från vänstersidan i migrationsfrågan. 
• Man tröttnar till slut på en sittande regering. Det finns ett egenvärde i att byta ut makthavarna.

Jag tror det blir mycket jämnare än Mats Lingblads prognos. Men jag håller med honom om att det är fördel vänstern. 

Decemberöverenskommelsen

Konstaterar att reaktionerna kring decemberöverenskommelsen är starkare än jag hade förväntat mig. Allra mest upprörda är förstås SD-anhängarna men också de som är lite ljummet kritiska till invandring utan att gilla SD verkar vara på krigsstigen. Anna Kinberg-Batra fick det hett om öronen på sociala medier efter den gemensamma presskonferensen. I stridens hetta heter det allt ifrån att Sverige från och med igår är en diktatur till att vi är på väg ner i avgrunden.

Vad trodde alla hetsporrar skulle hända efter valet? Det här är det enda rimliga utfallet. Alla andra partier lovade sina väljare att inte samarbeta med SD. Så fort någon bryter det löftet väntar ett nyval. Vänsterlaget är större än högerlaget, varför skulle de vika ner sig?

Om nyvalet hade blivit av var det väldigt sannolikt att situationen i riksdagen hade blivit densamma med vänstern störst och alliansen några procent mindre. Under alla omständigheter med SD som vågmästare. Partiet som lovat att fälla alla budgetar som inte innebär starkt reducerad invandring (vad flög i dem när de gjorde den taktiska vurpan?). Vad är meningen med extraval då?

Överenskommelsen är den enda rimliga. Det lag som är störst borträknat järnrörstokarna får bestämma. Till nästa val. Och inga uppgörelser högerut. För då blir det verkligen nyval.

Sökes: kreativ statistiker

Ledig tjänst: Chefsstatistiker hos SD sökes då den förre gått in i väggen.
Lön: Du förväntas jobba gratis eftersom din drivkraft är ditt patos.
Arbetstider: Närhelst officiell statistik dyker upp skall den omedelbart granskas och vid behov förtydligas ur ett massinvandringsperspektiv och läggas upp på tillbörliga nyhetssajter.
Tjänstgöringsort: Hemma vid datorn går bra.
Kvalifikationer: Grundskolans matematik är önskvärt men inte nödvändigt.
Ansökningstid: skicka din ansökan till kansliet tidigast två månader och senast en månad innan vårens extraval.

Invandringsofientlig politik

Bra att de invandringsofientliga partierna i riksdagen har kommit överens om att ställa in nyvalet! Förmodligen hade SD mest att vinna på ett extraval. Jag tror inte att den parlamentariska situationen hade varit väldigt annorlunda i mars.

Nu har vi fyra år på oss att exponera SD:s överdrifter och lögner. Och deras så kallade "statistik". Jag har ändå en känsla av att när det gäller att diskvalificera sig hos väljarna kommer de att göra grovjobbet själva.

Det behövs också mer självkritik mot den förda politiken och bättre lösningar för integration, asylsökning och minskad arbetslöshet både bland svenskar och nysvenskar. Då försvinner mycket av myllan som SD växer i.

Kritik av tillväxtkritiken

Tillväxten är begränsad och vi måste konsumera mindre! Om alla ska ha vår levnadsstandard behövs det x jordklot, där x är ett stort tal avsett att chocka läsaren.

Den här typen av påståenden är vardagsmat. Kritiken riktar sig mot tillväxten som sägs vara beroende av fossil energi. Ungefär vid den här punkten i en diskussion blir en tillväxtkritiker luddig men poängen låter ungefär så här: Peak Oil finns här och nu och när oljan tar slut tar tillväxten slut och västvärlden dras ner i ett moras av sjunkande välfärd och ekonomiskt kaos som tillsammans med hög skuldbörda leder till bankrutt för stater, företag och privatpersoner. Öppningsscenen i filmen Terminator framtonar som ett troligt scenario för mänskligheten.

Domedagsprofeternas deprimerande dystopier är lika fantasieggande som de är fel. Tillväxten består av två delar. Befolkningsökning och tillväxt per person. Sju miljarder världsmedborgare förväntas plana ut på nio miljarder om en generation eller två enligt FN. Inkomsten per person som enligt världsbanken är drygt tio tusen dollar i genomsnitt kommer däremot att fortsätta att öka. Är det en våghalsig prognos att inkomsten per person kommer att öka jämfört med idag? Tillväxten beror först och främst på vilka verktyg och maskiner som finns tillgängliga för att utföra arbete. Manickerna blir bättre och billigare över tiden. Billigare betyder att de blir tillgängliga för fler. Teknologin demokratiseras. De förbrukar dessutom allt mindre energi för att göra samma jobb.

Prylarna som hjälper oss att göra ett bra jobb är resultatet av vetenskap och forskning. När en ny teknologi införs blir resultatet ett språng i tillväxten som följer en S-kurva.

Innan en ny teknologi är helt införd uppfinns nästa tekniska landvinning och resultatet blir att tillväxten följer multipla S-kurvor. Exempelvis ångmaskinen, ottomotorn, dieseln, turbinen.

 

Tillväxten sjunker om någon av grundförutsättningarna försvinner som vid miljöförstöring, utarmning av mineraler, matbrist, naturkatastrofer eller krig. Inkomsten blir en dragkamp mellan teknologi som drar uppåt och försämrade grundförutsättningar som drar ned välståndet. Till exempel dyr olja. Dyr energi gör att tillväxten i världen minskar. Tillräckligt dyr energi ger negativ tillväxt. Bilar som står stilla, flygplan parkerade på banan.

En stor katastrof gör att mänskligheten ofrivilligt måste backa flera steg. Digerdöden på medeltiden eller de bägge världskrigen är exempel på det. Efter en sådan snyting får vi återuppta marschen mot ökat välstånd givet de nya grundförutsättningarna. Med våra tre trogna vapendragare teknologi, marknadsekonomi och handel.

Tänk dig en katastrof så enorm att den halverar världens samlade produktion av varor och tjänster. Mycket värre än digerdöden eller andra världskriget. Mer som Independence Day.

Det motsvarar att vi backar till ungefär år 1997. En ännu större katastrof som tar bort 75 procent av produktionen (tänk World War Z) skulle ta oss tillbaka till 1980.

Från den nya startpunkten kommer ny teknologi ge oss tillväxt igen. Långt förbi dagens tiotusen dollar per person. Med billig olja går det fortare än med dyr. Men slutresultatet är likartat. Mineraloljan är bara en parentes i människans utveckling sett över flera tusen år. Solen och atomen är de källor vi får förlita oss på långsiktigt. Ytterligare en kommentar om undergångsprofeternas prognos om statlig bankrutt och finansiellt kaos. Ett företag som blir insolvent går i konkurs. Men länder har ett ess i rockärmen. Man kan alltid trycka nya pengar. Det är inte sjysst mot de som har obligationer, men det har gjorts förr och kommer att göras igen. Istället för konkurs för länder, företag och privatpersoner så är inflation ett mer sannolikt scenario.

Ingen apokalyps i sikte med andra ord. Istället en ny och bättre värld med välstånd för fler genom sund politik och tekniska landvinningar. Givetvis bakslag längs vägen. Dysterkvistarna får väl fantisera om dessa istället. Själv skådar jag inte Terminator, World War Z eller Independence Day när jag kisar mot framtiden. Istället ser jag mänskligheten dansa fram på en blomstrande sommaräng.

Vad har Sverige egentligen råd med?

Försvar
Efter förra blogginlägget funderade jag på allt som vi som nation skulle ha råd med om vi bara vill. Att det går att återställa försvarsförmågan från dagens usla nivå till godkänd status är helt självklart. Det är som amerikanerna säger en "no brainer". 200 miljarder kronor hade räckt långt och enligt beräkningen jag gjorde i förra bloggen hade det knappt märkts i statsfinanserna. Någon annan gång skall jag försöka estimera hur mycket kapital som hade gått att få fram maximalt, det rör sig sannolikt om tusentals miljarder kronor.

När försvaret så småningom har blivit någorlunda upprustat så finns det andra mer spännande projekt som väntar på sin tur. Även dessa kommer att kräva någon form av finansiering. Det är verklighetsfrämmande att tro att förmögna Sverige inte har råd.

Jämlikhet
Mitt personliga favoritprojekt är att en gång för alla få ekonomisk jämlikhet mellan könen. Det klingar falskt att kalla sig det mest jämställda landet av alla samtidigt som klyftorna ökar. Det var förstås inte lika viktigt för Regimen Reinfeldt som att sänka skatterna 8 år i rad, men nu är det hög tid att börja. Om det krävs investeringar för att starta igång det hela så för all del, låt det kosta.

Infrastruktur
Infrastruktur är bra att investera i när räntorna är låga och det finns outnyttjad arbetskraft. Öresundsbron är ett exempel på en fantastisk investering som betalar sig om och om igen. Förslag på andra projekt kan vara en tunnel Helsingborg-Helsingör, höghastighetståg mellan Oslo-Göteborg-Köpenhamn, förbättringar på linjen Stockholm-Göteborg, snabbladdstationer för elbilar längs våra motorvägar etc.

Maglev i Shanghai, ett snabbt men dyrt transportmedel. Motsvarande
byggkostnad för Göteborg-Köpenhamn blir 100 miljarder kronor. 

Forskning
Tredje området är forskning, utveckling och utbildning. Låt Sverige bli ett land där varje individ tas tillvara och får möjlighet att lära sig och utvecklas. Låt inte grundskolan flummas bort. Se till att de som vill läsa efter gymnasiet får de bästa förutsättningarna. Låt de som vill forska få göra det med de bästa verktygen som går att få. Se till att det finns en bördig jordmån där företag kan plocka upp och kommersialisera forskningsresultat. Låt inte pengar vara den begränsande faktorn.

Fler Svenskar
Ett fjärde samhällsprojekt som jag egentligen inte förordar men ändå inser att det är en möjlighet, är att göra landet mer folkrikt. Det är inte okontroversiellt i den globala överbefolkningens tidevarv men ändå helt realistiskt om vi vill. Sverige är trots allt ett riktigt trevligt litet hörn av världen och ganska glesbefolkat, så varför inte låta fler njuta av det? För att bli fler måste nativiteten eller invandringen öka. Inte som i dagens fjuttinvandring, utan rejält. Det kan bli en svår politisk nöt att knäcka. Vi är inte längre självförsörjande på mat och det blir värre om befolkningen ökar. Å andra sidan har inte England varit självförsörjande på 150 år och det har gått bra ändå. I England bor 5 gånger så många på en tredjedel av ytan. Utan att bli lika extrema som britterna så kan Sverige absolut ha en befolkning på 20-30 miljoner. Jag har svårt att se att detta projekt blir genomfört men om det blir det så kommer det att krävas en initial investering som sedan betalar sig när den större befolkningen kommer ut i arbetslivet. Och ja, vi har råd.

Se kapitalet växa
Bara några funderingar på sådant vi kan göra förutom att som idag lägga alla pengar på hög, se kapitalet växa och amortera ner statsskulden. Inte för att jag är kritisk mot att statsskulden minskar, men någon gång får vi göra något med alla pengarna. Det finns givetvis många fler spännande projekt som blir föremål för framtida bloggar.

Har vi råd med försvaret?

Vad skall försäkras? 
Vissa saker bara måste man försäkra. Huset om man har ett sådant, bilen, hemmet. En livförsäkring kan vara bra om man äger en bostad ihop. En cykel behöver man oftast inte försäkra. Den går att ersätta till en överkomlig kostnad. Det blir då avsevärt dyrare att försäkra cykeln än att inte göra det och istället köpa en ny om den blir stulen. Summan av försäkringspremier + självrisk + ränta överstiger priset på cykeln multiplicerat med sannolikheten att den blir stulen. Bättre då med ett stabilt cykellås.

Säkerhet
Utgifter till försvar och säkerhet är som en försäkringspremie. Man betalar varje år och hoppas att aldrig bli drabbad. Det är inte som att försäkra en cykel. Mer som att försäkra huset. Om huset brinner upp har de flesta inte råd att bygga upp det igen om de inte är försäkrade. Som att förlora ett krig. Det är ofta ohyggligt dyrt. Då är det billigare att betala lite till försvarsmakten varje år. Och att samtidigt navigera förnuftigt i utrikespolitiska frågor. Förstås.

En stor fördel för försvaret jämfört med husförsäkringen
Ett hus har samma sannolikhet att brinna upp oavsett om det är försäkrat eller inte. Ett krig är mindre sannolikt ju starkare försvar. Det är alltså viktigare för ett land att ha ett gediget försvar än för en privatperson att försäkra huset.

Har vi råd med försäkringspremien? 
Den retoriska motfrågan är förstås om vi har råd att inte betala den. Men låt oss ändå granska siffrorna en smula.

Enligt regeringens prognos ser de kommande fyra åren ut så här:

	2014	2015	2016	2017	2018
BNP	2,1	3	3,2	2,6	2,4
Statsskuld, % av BNP	33,9	33	31,3	29,4	26,8
försvar % av BNP	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2

Jag antar en utveckling i sidled för försvar som andel av BNP, stämmer ganska väl med de 5 miljarder i tillskott som det pratats om nyligen. Visst, regeringen fick inte igenom sin budget men den är snarlik alliansens och dessutom bara en prognos så det stämmer väl så bra som något annat. 

Ett litet förslag i all enkelhet med tanke på alla oroligheter inklusive krisen i Ukraina skulle kunna se ut så här. Antag att Sverige lånar upp 48 miljarder kronor per år i fyra år för att ta ikapp förlorad mark och att den dynamiska BNP-multiplikatorn är 50%.Vi får då följande prognos:

	2014	2015	2016	2017	2018
BNP	2,1	3,6	3,7	3,1	2,9
Statsskuld, % av BNP	33,9	34,2	32,5	30,5	27,9
försvar % av BNP	1,2	2,4	2,3	2,2	2,2

Det ser helt klart ut som att vi har råd. 192 miljarder kronor extra borde räcka till ett väl försvarat Gotland, några fler korvetter, flygplan, ubåtar, luftvärn, robotar och kvalificerad personal. I ärlighetens namn har vi råd med bra mycket mer om det verkligen kniper. Men det vore en bra start i alla fall. En försvarspolitisk uppryckning med balanserad finansiering.