Sagan om den rika men ojämlika byn Usaby

En gång för länge sedan fanns en liten ort som hette Usaby. Den hade tusen hus och i varje hus bodde en familj. Vissa familjer var unga och vissa gamla. Vissa familjer var små och andra stora. Vissa hade många fän och andra få. Till byn hörde det massa bördiga åkrar, sjöar, skogar och betesmark. Det fanns också en borg på en kulle som hörde till byn. Dit kunde man ta sig om det blev krig för att få skydd. Alla familjerna fick plats inne i borgen även om det blev trångt. Byn hade också gemensamma vägar, brunnar, diken, bevattningsanläggningar, kvarnar och plogar. Det fanns också bagerier, affärer, skomakare, skräddare, urmakare, läkare, tandläkare och andra nyttiga verksamheter, så att de som bodde i byn hade det på det stora hela ganska bra. Det fanns ingen annan by varken i när eller fjärran som hade det lika bra, så vitt någon kände till.

Av allt som fanns att äga i byn, vare sig det var sjöar, skogar, åkrar, bagerier eller kvarnar så ägde den rikaste familjen var fjärde ägodel. Så hade det varit så länge man kunde minnas, i många generationer. 

De nio rikaste familjerna därefter var också rika, de ägde tillsammans en fjärdedel av allt. 

De nittio rikaste familjerna därefter var ganska välbärgade, de ägde tillsammans en fjärdedel. 

Kvar fanns nio hundra familjer. De fick dela på den sista fjärdedelen av åkrarna, skogarna och all det andra. 

Av de niohundra mindre bemedlade familjerna hade hundra det ganska bra. De hade hälften av den sista fjärdedelen. Den andra hälften delades upp på 800 familjer. 

Av de åtta hundra kvarvarande som ägde en åttondel av allt, ägde 100 familjer hälften. De sju hundra som var kvar ägde en sextondel. 

Och så vidare. 

Sex hundra familjer ägde en trettioandradel.

Fem hundra en sextiofjärdedel.

Fyra hundra en hundratjugoåttondel. 

Tre hundra familjer 1/256

Två hundra familjer 1/512

Hundra familjer 1/1028. 

De hundra fattigaste familjerna ägde bara en hundradel av genomsnittsförmögenheten. De hundra rikaste familjerna ägde 750 gånger mer än de hundra fattigaste. Den rikaste familjen ägde 250 gånger mer än de hundra fattigaste.

Lek med tanken att de fattigaste familjerna hade en förmögenhet på varsin ko, eller vad som nu gick att byta mot en ko. Då hade den rikaste familjen tjugofemtusen kor. Nio familjer hade nästa tretusen kor var. Och så vidare. 

Det kom sju svåra år med krig, pest, ofärd och elände till den förut så rika byn. De fattigaste familjerna som var många fler tog de rikastes ägodelar för att slippa svälta ihjäl. De rika protesterade inte alltför mycket eftersom de hade så de klarade sig. Efter sju svåra år var byn mer jämlik. Sjuttio år senare var allting tillbaka där det var innan det började. Byn var lika ojämlik igen. 

Låter det osannolikt? Det är så förmögenheterna är fördelade i USA just nu. Den lilla påhittade byn Usaby är lika ojämlik som USA idag. Lika ojämlikt som USA strax innan första världskriget. Under de svåra åren kring andra världskriget gick USA mot mer jämlikhet. Från och med Ronald Reagan vände utvecklingen. Sen 1980-talet har amerikanska underklassen och medelklassen blivit allt fattigare samtidigt som de rika är förmögna som aldrig förr. 

Självklart har utvecklingen de senaste trettio åren ett samband med att Donald Trump blev vald till president förra året. Många väljare är beredda att prova drastiska åtgärder. För att motverka den gamla eliten från östkusten och så kallade globalister. Vare sig de finns på riktigt eller bara i fantasin. Jag tror att polariseringen i amerikansk politik kommer att bestå tills USA börjar gå mot mer jämlikhet igen. På 1800-talet flydde européer fattigdom och religiöst förtryck i sina hemländer för mer frihet och jämlikhet i Amerika. Kanske kommer flyttlassen att gå åt andra hållet på 2000-talet om den ofördelaktiga utvecklingen fortsätter? Vi får verkligen hoppas att det inte går så långt utan att man gör som man gjorde på 1930-talet och släpper loss hela den väldiga potentialen i det amerikanska samhället. När amerikanerna står enade finns det ingen som kan stoppa dem. 

Motorn för framsteg

Spara. Forska. Investera. Tillbaka till spara. Forska. Investera. Som årstidernas cykler. En fungerande process för mänsklighetens framsteg. Genom historien har den tagit många former. Kapitalism, feudalism, merkantilism, kommunism, teokrati eller till och med slaveri. Ibland mixas metoderna. Så länge alla tre delarna är med finns det många olika varianter.

Motorn för framsteg och tillväxt har varken kolvar, cylindrar eller ventiler

Västvärlden har ett starkt sparideal särskilt bland medelklassen. Utbildning och forskning har hög status. Många investeringar beslutas på marknadsekonomiska grunder vilket gör att det blir oftare rätt än fel. Det är en bra grogrund för framsteg, om än fortsatt hämmad av finanskrisens efterdyningar och att klyftorna har växt sen 80-talet. I övriga länder har den positiva tillväxtspiralen bara startat. Det finns oerhört stora framsteg att göra. Vi kommer alla att tjäna på en mer jämlik värld där hela jordens befolkning bidrar till en större tillväxtmotor än den vi har idag. En motor som ger oss en hållbar och jämlik utveckling. Vi har onekligen våra bästa dagar framför oss.

Vad har Sverige egentligen råd med?

Försvar
Efter förra blogginlägget funderade jag på allt som vi som nation skulle ha råd med om vi bara vill. Att det går att återställa försvarsförmågan från dagens usla nivå till godkänd status är helt självklart. Det är som amerikanerna säger en "no brainer". 200 miljarder kronor hade räckt långt och enligt beräkningen jag gjorde i förra bloggen hade det knappt märkts i statsfinanserna. Någon annan gång skall jag försöka estimera hur mycket kapital som hade gått att få fram maximalt, det rör sig sannolikt om tusentals miljarder kronor.

När försvaret så småningom har blivit någorlunda upprustat så finns det andra mer spännande projekt som väntar på sin tur. Även dessa kommer att kräva någon form av finansiering. Det är verklighetsfrämmande att tro att förmögna Sverige inte har råd.

Jämlikhet
Mitt personliga favoritprojekt är att en gång för alla få ekonomisk jämlikhet mellan könen. Det klingar falskt att kalla sig det mest jämställda landet av alla samtidigt som klyftorna ökar. Det var förstås inte lika viktigt för Regimen Reinfeldt som att sänka skatterna 8 år i rad, men nu är det hög tid att börja. Om det krävs investeringar för att starta igång det hela så för all del, låt det kosta.

Infrastruktur
Infrastruktur är bra att investera i när räntorna är låga och det finns outnyttjad arbetskraft. Öresundsbron är ett exempel på en fantastisk investering som betalar sig om och om igen. Förslag på andra projekt kan vara en tunnel Helsingborg-Helsingör, höghastighetståg mellan Oslo-Göteborg-Köpenhamn, förbättringar på linjen Stockholm-Göteborg, snabbladdstationer för elbilar längs våra motorvägar etc.

Maglev i Shanghai, ett snabbt men dyrt transportmedel. Motsvarande
byggkostnad för Göteborg-Köpenhamn blir 100 miljarder kronor. 

Forskning
Tredje området är forskning, utveckling och utbildning. Låt Sverige bli ett land där varje individ tas tillvara och får möjlighet att lära sig och utvecklas. Låt inte grundskolan flummas bort. Se till att de som vill läsa efter gymnasiet får de bästa förutsättningarna. Låt de som vill forska få göra det med de bästa verktygen som går att få. Se till att det finns en bördig jordmån där företag kan plocka upp och kommersialisera forskningsresultat. Låt inte pengar vara den begränsande faktorn.

Fler Svenskar
Ett fjärde samhällsprojekt som jag egentligen inte förordar men ändå inser att det är en möjlighet, är att göra landet mer folkrikt. Det är inte okontroversiellt i den globala överbefolkningens tidevarv men ändå helt realistiskt om vi vill. Sverige är trots allt ett riktigt trevligt litet hörn av världen och ganska glesbefolkat, så varför inte låta fler njuta av det? För att bli fler måste nativiteten eller invandringen öka. Inte som i dagens fjuttinvandring, utan rejält. Det kan bli en svår politisk nöt att knäcka. Vi är inte längre självförsörjande på mat och det blir värre om befolkningen ökar. Å andra sidan har inte England varit självförsörjande på 150 år och det har gått bra ändå. I England bor 5 gånger så många på en tredjedel av ytan. Utan att bli lika extrema som britterna så kan Sverige absolut ha en befolkning på 20-30 miljoner. Jag har svårt att se att detta projekt blir genomfört men om det blir det så kommer det att krävas en initial investering som sedan betalar sig när den större befolkningen kommer ut i arbetslivet. Och ja, vi har råd.

Se kapitalet växa
Bara några funderingar på sådant vi kan göra förutom att som idag lägga alla pengar på hög, se kapitalet växa och amortera ner statsskulden. Inte för att jag är kritisk mot att statsskulden minskar, men någon gång får vi göra något med alla pengarna. Det finns givetvis många fler spännande projekt som blir föremål för framtida bloggar.