Hönan eller ägget - export, import och rikedom

Läste ett förvirrat inlägg på facebook av Ian Wachtmeister på nationaldagen. I stora drag gick det ut på att DÖ är dåligt och SD bra, dock inte lika bra som Ny Demokrati var.

I en av kommentarerna så lägger en person vid namn Björn Olanders ut texten över att vi borde exportera mer, för exporten av industriprodukter är det som gör Sverige rikt (till skillnad från annan ekonomisk aktivitet får man förmoda). Dessutom har han räknat ut att varje arbetare som framställer industriprodukter för export sysselsätter indirekt ytterligare 5-10 personer, dvs hela den svenska arbetskraften.

Skulle det kunna vara så att vi blir rikare ju mer vi exporterar? Det är ett ovanligt sätt att mäta rikedom på i så fall. Det vanliga är att titta på hur mycket vi sparat ihop och hur mycket vi tjänar. Utifrån hur mycket vi tjänar kan vi konsumera eller spara. Sparandet ökar på sparkapitalet och då blir vi rikare. Konsumtionen är antingen inhemsk eller importerad. Den importerade måste betalas med lika stor export, annars faller växelkursen. Det blir en jämvikt mellan export och import som automatiskt hamnar i ungefärlig balans. Om exporten ökar stärks växelkursen, importen blir billigare och ökar därmed osv. Fenomenet har varit känt sedan 1977 och kallas för Dutch Disease.

Receptet för ett land att bli rikt är alltid att spara och använda kapitalet till att öka produktiviteten hos arbetskraften, utifrån tillgänglig teknologi (en vägarbetare är mer produktiv med en grävskopa än en spade, grävskopan binder mer kapital än spaden). Om sedan resultatet av arbetet används till import/export eller inhemsk konsumtion är mindre viktigt.

Sammanfattningsvis är inte exporten ett självändamål. Den är en viktig kugge i en ekonomi som när den är i balans genererar nyttigheter till medborgarna med ökande produktivitet samtidigt som kapitalstocken byggs upp. Om vi kan få den globala ekonomin i balans har vi i slutändan nio miljarder rika världsmedborgare.

Grexit eller inte Grexit, det är frågan

Greklands långivare i form av "Trojkan" IMF, EU och ECB, kräver hårda nedskärningar i den grekiska offentliga budgeten. Dessutom skall Grekerna betala ränta och amortering på 15 miljarder kronor. Då betalas nästa lån som är på 70 miljarder ut. Pengar som desperat behövs.

I fredags skulle 3 av de 15 miljarderna betalats ut. Det sköts upp. Grekland använder en teknikalitet som gör att utbetalningar som tillhör en och samma månad kan slås ihop. Det pågår täta förhandlingar med långivarna om de sista detaljerna. Frågan är eskalerad så högt det bara går. Francois Hollande och Angela Merkel pratar direkt med Greklands nya pemiärminister Alexis Tsipras, senast igår.

Det vore väldigt konstigt om Frankrikes och Tysklands premiärministrar lät Grekland falla och därmed riskera euron för futtiga 70 miljarder kronor. Mitt stalltips är och förblir att inte heller denna gång får vi se en Grexit.

Ingen grekisk tragedi i sikte

Varför Grexit måste undvikas

Förhandlingarna med Grekland hettar till och den 5 juni förfaller nästa amortering till IMF på 3 miljarder kronor. Även om en utebliven betalning inte är lika med att Grekland lämnar euron så är det en symboliskt viktig milstolpe på vägen mot Grexit.

Är det så himla farligt om Grekland lämnar EMU? England, Sverige och Danmark klarar sig väl alldeles utmärkt utan euron? Visst är det så. Men konsekvenserna av en Grexit kan bli att först Portugal och sedan Spanien drar sig ur och då har hela projektet kört i diket. Just nu är det ett extra dåligt tillfälle för splittring inom EU. Europa och Nato står inför en kraftmätning med Ryssland och Kina. Om vi är enade står vi starka. Om euron skrotas så ska det inte vara för att vi inte kunde hjälpa till att hålla Grekland under armarna under en kort tid.

Greklands budgetunderskott är idag bättre snittet i europa 

Grekland har tagit stora steg mot en långsiktigt hållbar ekonomisk politik. Tuffa reformer har genomförts. Ett skenande budgetunderskott har vänts till +/-0. BNP vände försiktigt uppåt i fjol efter sex års kräftgång.

För mycket svångrem för stackars Grekland?

Vare sig det handlar om euro eller drachma så finns det tre olika vägar framåt. Stort budgetöverskott och snabb amortering (orealistiskt), budget i balans och minimal amortering (realistiskt) eller stort budgetunderskott (helt orealistiskt, vem skall låna ut till det?). Det som kan fungera är att Grekland får köra vidare med +/-0 budget och låta ett stigande BNP "amortera" på statsskulden. För att det skall gå får vi som är rika i Europa stötta. Ingen mer sadomonetarism för Grekland!

Några olika scenarier för Greklands statsskuld

Sveriges ekonomi ångar på

Idag kom nya BNP-siffror från statistiska centralbyrån. En mustig rapport fylld av snårig statistik. Men hur man än vänder och vrider på siffrorna är det positivt. Sveriges välstånd ökar - och det snabbt. BNP +2.5%. Export +3.8%. Bruttoinvesteringar, dvs sparande, på över 221 miljarder, +5.7%. Handelsöverskott +45 miljarder. Arbetslösheten minskar. Osv.

En spännande situation för den sittande regeringen som tack vare en urstark svensk ekonomi har den största handlingsfriheten på mycket länge.

Hur mycket är ett hus värt?

Tänk dig ett riktigt stort lyxigt hus med alla tänkbara moderniteter och bekvämligheter, italienskt kök med marmorskivor, inomhuspool och flerbilsgarage.

Arkitektritad lyx

Tänk sedan att två exakt likadana hus byggs. Det ena i Geneve med utsikt över sjön och den berömda fontänen.

Det andra i Aleppo Syrien, med utsikt över gamla stan och citadellet.

Tomterna för bägge husen är så stora att de på startdagen kostar exakt lika mycket i inköp. Nästa länk i tankekedjan är att i Syrien bryter ett inbördeskrig ut och i Schweiz blomstrar välståndet. Det går några år, låt oss säga att tio år passerar. Vad händer då med värdet på de båda husen?

För enkelhets skull bortser vi från inflationen. Låt oss också anta att huset i Aleppo överlever inbördeskriget med eftersatt underhåll som enda skada. Jag antar att inflationsjusterat har det schweiziska huset stigit i värde och det syriska har sjunkit. Men hur mycket? Anta att nationalförmögenheten i Syrien minskat med 75% och BNP med 50%. Samtidigt har Schweiz BNP stigit 25% och kapitalstocken med lika mycket.

Min simpla gissning är att de identiska husen som kostade exakt lika mycket i inköp i ena fallet har sjunkit i värde med 50-75% och i andra fallet stigit med ungefär 25%. Den schweiziska investeringen var efter tio år värd i storleksordningen fem gånger mer än den syriska.

Vad är då poängen med resonemanget om att äga hus i världens rikaste land jämfört med ett av de fattigaste, plågat av inbördeskrig? Jo, att värdet av att ha någonstans att bo bestäms de ekonomiska ramarna för de individer som tänker ha huset som bas för att pendla till sitt arbete. I extremfallen som att jämföra Schweiz med Syrien är det väldigt tydligt, men kanske inte lika enkelt när man jämför boprisutvecklingen på Söder med den i Oskarshamn eller Åmål. Att det schweiziska huset är värt fem gånger så mycket måste inte vara tecken på en bubbla. Den dyra Stockholmslägenheten behöver inte heller vara det. Bara en tanke att ha med i beräkningen när man bedömer den omtalade svenska bostadsbubblan som nu till och med finns på IMF:s läppar.

Bostadsbubbla eller inte?

Det finns mycket debatt just nu om vi har en bostadsbubbla eller inte. Många tycker att det är uppenbart och jämför då bostadspriserna med hur priser på varor och tjänster utvecklat sig. Det är sant att sedan 1980 har priserna på småhus ökat med 492% och KPI endast med 213% (SCB). Det vill säga att priserna på småhus har stigit 89% inflationsjusterat. Men det är inte rätt att bara jämföra med KPI. Kostnaden att producera varor och tjänster sjunker över tiden på grund av att produktiviteten i industrin ökar. Samtidigt gör produktiviteten att värdet per arbetad timme ökar vilket kommer löntagarna till del i lönekuvertet. Och rikare löntagarna köper bostäder. Därför är det rimligt att priset på bostäder kommer att stiga i takt med ackumulerat sparande, nationalförmögenheten. En del av den ökade förmögenheten kommer att spenderas på boende. Kapitalstocken har ökat med 754% under samma period (182% inflationsjusterat). Nedan visas bostadspriser och nationalförmögenhet 1980-2010 i fasta priser. Bägge värdena är satta till 100 år 1980.

Kapitalstock och småhuspriser, justerat för inflationen

Det är verkligen inte uppenbart att vi har en bostadsbubbla för småhus. Fritidshus och hyreshus har ökat snabbare. Inte heller där är det självklart att vi är i en bubbla.

Priser för småhus, fritidshus och hyreshus, ej justerat för inflationen

Sammanfattningsvis, det är mycket som talar för att huspriser skall jämföras med kapitalstocken istället för konsumentpriser. Om man gör det är det långt ifrån givet att vi har en fastighetsbubbla som när som helst kommer att spricka. De som självsäkert förkunnar det kanske borde vara mer ödmjuka?

Ändrad budgetmålsättning frigör 300 miljarder fram till 2020

Överskottsmålet var bra. Det grundade sig på Göran Perssons filosofi:

Den som är satt i skuld är icke fri. 

Göran gillade inte att finansvalparna i New York gläfste åt honom när Sverige behövde låna pengar 1994. Då myntade han sin berömda devis och levde sen efter den.

Det har gjort Sverige gott att ha balanserade finanser i två decennier. Statsskulden är en av de minsta i Europa och ekonomin har gått som tåget.

I det perspektivet är dagens utspel från Löfven, Andersson och Bolund alldeles riktigt. Att skifta målet från en procent överskott till noll gör att statsskulden minskar ändå, bara långsammare. Samtidigt som kapital frigörs för nyttigheter.

Men vad skulle hända om målet ändrades hela vägen till minus en procent?

Statskulden sjunker stabilt och tryggt även med den idag föreslagna ändringen.

Grafen visar att statsskulden tuggar sig ner från sin låga nivå på ett betryggande sätt även då.

Samtidigt så frigörs det mer kapital, se skillnaden i den här grafen.

C:a 300 miljarder frigörs till 2020 med dagens förslag. Ytterligare
300 miljarder om målet höjs till 1% underskott. 

Summeringen är att vi i Sverige är så otroligt rika att vi har stora frihetsgrader och kan ta oss an även stora projekt och utmaningar. Dagens utspel från regeringen är ett steg den riktningen.