Varför Grexit måste undvikas

Förhandlingarna med Grekland hettar till och den 5 juni förfaller nästa amortering till IMF på 3 miljarder kronor. Även om en utebliven betalning inte är lika med att Grekland lämnar euron så är det en symboliskt viktig milstolpe på vägen mot Grexit.

Är det så himla farligt om Grekland lämnar EMU? England, Sverige och Danmark klarar sig väl alldeles utmärkt utan euron? Visst är det så. Men konsekvenserna av en Grexit kan bli att först Portugal och sedan Spanien drar sig ur och då har hela projektet kört i diket. Just nu är det ett extra dåligt tillfälle för splittring inom EU. Europa och Nato står inför en kraftmätning med Ryssland och Kina. Om vi är enade står vi starka. Om euron skrotas så ska det inte vara för att vi inte kunde hjälpa till att hålla Grekland under armarna under en kort tid.

Greklands budgetunderskott är idag bättre snittet i europa 

Grekland har tagit stora steg mot en långsiktigt hållbar ekonomisk politik. Tuffa reformer har genomförts. Ett skenande budgetunderskott har vänts till +/-0. BNP vände försiktigt uppåt i fjol efter sex års kräftgång.

För mycket svångrem för stackars Grekland?

Vare sig det handlar om euro eller drachma så finns det tre olika vägar framåt. Stort budgetöverskott och snabb amortering (orealistiskt), budget i balans och minimal amortering (realistiskt) eller stort budgetunderskott (helt orealistiskt, vem skall låna ut till det?). Det som kan fungera är att Grekland får köra vidare med +/-0 budget och låta ett stigande BNP "amortera" på statsskulden. För att det skall gå får vi som är rika i Europa stötta. Ingen mer sadomonetarism för Grekland!

Några olika scenarier för Greklands statsskuld

Ingves köper statspapper för tio miljarder - mer kommer

Idag fick vi sänkt ränta. Minus 0,1 procent. Dessutom startar som väntat köpen av statspapper. Minst 10 miljarder kronor. Sannolikt kommer mera. Riksbanken säger sig kunna agera mellan ordinarie möten.

Ingves vidtar mått och steg

Den så kallade räntebanan har sänkts. Först 2018 tror Ingves att ett mer normal ränta är på plats, 1,43%. För att inflationen skall hamna på målet 2% kommer det dessutom behövas en extra boost av lönerna i den kommande avtalsrörelsen.

Man kan säga ett detta var den sista spiken i kistan för Sado-Monetarismen. Den är nu ett minne blott för vår kära riksbank. Mycket talar för att det var ett bra och väl avvägt beslut så att Sverige kommer ur sviterna från finanskrisen snabbare än om vi som våra vänner i Europa gjorde tidigare, försöker svälta oss i form.

Jämfört med ECB och Mario Draghi för några veckor sedan är det inte storsläggan som Ingves tar till. Snarare en liten miniatyrhammare. Storsläggan hade motsvarat 4-600 miljarder i köp av statspapper istället för 10 miljarder. Och det är ju bra för oss att inte storsläggan behövs. Ännu.

Elva hundra miljarder Euro

Så mycket är det värt att bli kvitt deflationen. Tycker ECB med Mario Draghi i spetsen. Pengarna skall spenderas på att köpa obligationer i ECBs medlemsländer. Översatt till svenska mått så är det som att Riksbanken skulle köpa för fyra hundra miljarder kronor. Det är någonstans mellan två och tre procent av det samlade kapitalet i Euroland. Det borde generera inflation i samma storleksordning. Det är i alla fall vad ECB hoppas. Och att tillväxten tar fart.

Supermario Draghi drar en (kvantitativ) lättnadens suck

Eftersom Euroland är vår viktigaste handelspartner så finns det all anledning att tro att Riksbanken kommer att ta efter ECB. Då vi har mindre problem så tror jag på en mildare dos. Mitt tips är att innan industrisemestern har Stefan Ingves annonserat kvantitativa lättnader på mellan hundra och två hundra miljarder kronor. Fördelen är att vi kan få bättre fart på ekonomin. England och USA har visat bättre resultat än Europas Sado-Monetarister. Nackdelen är att vi kan få tillgångsbubblor av alla de slag. Börsfesten lär fortsätta ett tag till.