Teknologiskifte i antimissilförsvar - exoatmosfäriskt kinetiskt dödsfordon

Tänk att en interkontinental missil laddad med kärnvapen har avfyrats och är på väg mot dig i trettio tusen kilometer i timmen. Den startar djupt inne i centrala Asien och flyger ett kvarts varv runt jorden på mindre än en halvtimme. För att försvara dig skickar du upp en egen raket för att skjuta ner den fientliga nukleära bomben. Raketerna kommer nu att färdas mot varandra med sextio tusen kilometer i timmen. När de slutligen möts så gäller det att spränga av en laddning med en enorm precision för att skjuta ner missilen, en tiotusendels sekund eller några meter fel så har man missat. Fram tills för några år sedan innebar detta att missilförsvar var orealistiskt av tekniska skäl. Sovjetunionen använde i och för sig en lösning där man skickade upp kärnvapen för att förstöra den inkommande missilen och på så sätt löste man problemet med den bristande precisionen genom ökad sprängkraft. Naturligtvis så motverkade en sån lösning sitt eget syfte, om man med det menar att undvika ett nukleärt domedagsscenario.

Ett bra missilförsvar hade potentialen att tippa den strategiska balansen och möjliggöra en "first strike option", det vill säga att man bombar sönder motståndaren och sen skjuter ner vedergällningen. En situation som kräver ett motdrag.

På 1960-talet utvecklades en nukleär stridsspets som heter MIRV. Den delar upp bomben i upp till tio olika småladdningar. Det blir nödvändigt att skjuta mot en anfallande missil med tio försvarande. Dessutom kan man lätt tänka sig att släppa ut små falska stridsspetsar som ser ut som riktiga och därför måste försvaras mot. Det var spiken i kistan för missilförsvaret så som det såg ut i slutet av 60-talet och det bäddade för att man skulle kunna reglera frågan mellan supermakterna.

USA och Sovjet enades 1972 om att begränsa antalet försvarande missiler till maximalt hundra, placerat på två olika platser. Avtalet ledde till upptinade relationer och att man kunde hejda kapprustningen. Det var i kraft i 30 år. 2002 sades det upp av George Bush den yngre i efterdyningarna till 9/11. Det handlade främst om att bygga försvar mot stater som Nordkorea och Iran, men reaktionerna från Kina och Ryssland lät inte vänta på sig och de var starkt negativa.

År 2002 var inte amerikanerna klara, men under 30 år hade man klurat och forskat på olika sätt att skjuta ner missiler. Inte minst under Reagans stjärnornas krig, som i stor utsträckning var propaganda men ändå resulterat i att vissa vilda idéer fick forskningspengar. Man hade kommit fram till att den bästa lösningen för att skjuta ner en missil var att prickskjuta en liten farkost som smackar in och träffar kärnvapnet mitt i plytet. Farkosten ser ut som en blandning mellan ett hubble-teleskop och ett jetpack. Det frigörs lika mycket rörelseenergi som om ett godståg på 1000 ton kör in i en bergvägg och alltså fullt tillräckligt för att förstöra atombomben utan att utlösa laddningen. Även lågt flygande satelliter kan skjutas ner.

Systemet var i testfas under hela 00-talet men nu 2017 verkar det vara mer eller mindre buggfritt. Den exakta "hit to kill"prestandan är såklart en väl förborgad militär hemlighet men ett enkelt räkneexempel visar hur olika sannolikheter påverkar taktiken:

hit rate    antal raketer   Sannolikhet att skjuta ner missilen
90%        1                     90%
90%        2                     99%
90%        3                     99,9%

95%        1                     95%
95%        2                     99,75%
95%        3                     99,98%

Olika hit rate får bara marginell betydelse för taktiken.

Exoatmospheric Kinetic Kill Vehicle, eller utomatmosfäriskt kinetiskt dödsfordon på svenska, är ett mycket svårt, tidskrävande och kostsamt högteknologiskt konststycke som amerikanerna har lyckats med. Det har tagit över 30 år och är en teknikplattform som kommer att fortsätta att utvecklas och bli allt bättre. Nästa steg blir att förfina den för att hantera MIRV och olika motmedel. Och den är inte speciellt dyr att implementera, väl färdigutvecklad. Betydligt billigare än nukleära missiler.

Multiple Kill Vehicle, en lösning för att skjuta ner MIRV

Hur lång tid tar det för Kina och Ryssland att kunna ha samma kapacitet? Det tar förmodligen inte 30 år, men det skulle förvåna mig om de hinner på 15 år. Helt nya vapensystem tar inte bara lång tid att utveckla, det tar också tid att testa, verifiera och få ut i fält. Det ser ut som att USA kommer att ha en stor strategisk fördel under de kommande 20-30 åren, om de fortsätter att bygga ut sina system, vilket allt talar för idag.

För USA och dess allierade är det bra att kunna gömma sig under ett skyddande paraply som stoppar kärnvapen. Men det riskerar också att starta igång en ny kapprustning med USA på ena sidan och Kina och Ryssland på den andra, som kan skapa en totalt sett mer osäker värld. De befintliga konfliktytorna i Nordkorea, Sydkinesiska sjön, Ukraina och Syrien ska ses i ljuset av den betydligt viktigare strategiska missilfrågan.

I den bästa av världar kan USA, Ryssland, Kina och kanske EU komma fram till ett nytt avtal som reglerar både kärnvapen och antimissilförsvaret på ett sätt som alla kan leva med. Men räkna inte med det i närtid. USA har manövrerat sig till ett överläge som de inte är så värst intresserade av att avstå ifrån. Men avtal är bättre än kallt krig och kapprustning. En bra fråga för Sverige att driva i EU och FN.

Tysk uppryckning av försvaret

Enligt nyhetsbyrån Reuters med flera lät Angela Merkel igår meddela att den tyska försvarsbudgeten ska öka från 1,2 till 2 procent av BNP. Anledningen är Rysk aggression i bland annat Ukraina.

Fler Leopard blir det när Tyskland rustar

Den tyska försvarsbudgeten blir jämbördig med Rysslands. Tidigare var den bara drygt hälften så stor. Troligtvis kommer många andra EU-länder att följa efter. Det i sin tur skulle innebära att USA kan flytta uppmärksamheten till andra delar av världen. Tanken är att dämpa den ryska aggressiviteten med en dubbel kniptång. Överlägsenhet i både militär styrka och teknologisk nivå.

En annan aspekt är den Tysk-Franska avsiktsförklaringen att fördjupa det militära samarbetet. Kanske är det ett första steg mot ett gemensam EU-försvar som vi ser. 

Ryssland vs Nato (S1E1)

Om ett land känner sig hotat av en stark granne så kommer säkerhetsfrågorna att hamna överst på agendan. Frankrike 1871-1945 är ett exempel, när tyskarna knackade på dörren. 

"Vi har dem" - reklam för franska krigsobligationer 1915

Västeuropa 1945-1991 ett annat exempel när sovjetiska tanks stod uppställda längs järnridån. Ett tredje är Ryssland som känt otrygghet från och med 1999 när Nato började expandera i östlig riktning. 

Ur kaoset i det forna Jugoslavien efter kriget 91-99 kom EU och Nato ut som segrare medan Ryssland misslyckades med att hjälpa sitt slaviska brödrafolk Serberna. I det läget startade Natos expansion med de nya medlemmarna Polen, Ungern och Tjeckien. Fem år senare 2004 går ytterligare sju gamla Warzsawapaktsländer med i Nato samtidigt som åtta länder blir medlemmar i EU. 

Ett utvidgat Nato kniper runt Ryssland

Sedan dess har Nato utvidgats med två och EU med tre länder. Fler är på väg in. Speciellt viktiga är Ukraina, Moldavien och Georgien. Här har Ryssland dragit en linje i sanden, i princip sagt stopp - hit men inte längre. I ord och handling. Till att börja med i Georgienkriget 2008. Sedan i Ukraina 2014. Nu i Syrien där man stöttar krigsförbrytaren Assad. Rysslands handlingar ska ses i ljuset av att med alla medel stoppa Natos och EU:s utvidgning. Färgrevolutionerna ses som instigerade av främmande makt, ett nytt vapen i en ny typ av krigföring, hybridkriget. 

Det geopolitiska spelet har börjat. Spelplanen är redo och schackpjäserna uppställda. Nato mot Ryssland. Säsongen kan starta. 

Låt oss titta på de strategiska styrkeförhållandena. De blir avgörande om konflikten blir lång och utdragen, ett utnötningskrig. Så besegrades Tyskland i de bägge världskrigen och även Napoleon för tvåhundra år sedan. 

	EU	Ryssland	Nato+EU
Folkmängd (M)	508	143	862
Ekonomi (TUSD)	16,2	3,5	40
Kapital (TUSD)	80	< 5	200
Yta (Mkm2)	4,25	17	24
Försvarsbudget (BUSD)	215	50	892
Antal kärnvapen	518	7300	5000
Militär tech ranking	2	3	1

(Källa Credit Suisse World Wealth Report)

Det räcker att kasta en förströdd blick på tabellen för att inse att Ryssland är fullständigt chanslöst vid en utdragen konflikt. Visst, det kan eskalera till totalt kärnvapenkrig och då kan bägge sidor förgöra varandra. Men Ryssland kan aldrig nöta ut Nato. Då kvarstår bara att kunna finta Nato med slugt dubbelspel, en rysk specialitet sedan långa tider. Det har till och med ett eget namn, Maskirovka. Eller så handlar Kreml enligt en uppehållande taktik där avsikten är att minimera förlusterna under tiden som Natos relativa styrka minskar i förhållande till Kina, Indien, Iran med flera. Om EU splittras som vi sett prov på med Brexit eller om samarbetet sviktar som följd av flyktingkatastrofen, då är det positivt för den ryska sidan som desperat greppar efter varje halmstrå. Man hoppas också att så länge det kvarstår territoriella konflikter så kan inte Ukraina, Georgien eller Moldavien gå in i Nato, enligt en specialregel för inträde. Ingen får gå med i Nato om det finns en territoriell tvist med en annan stat. Det är något som Sverige och Finland får vara vaksamma på. Även om det är osannolikt att Ryssland skulle vilja besätta vårt territorium av det skälet eller andra strategiska övervägande. Det skulle helt enkelt kosta för mycket. 

Situationen påminner om Europa 1936, när Hitler i strid mot Versaillesfördraget satte trupper i Rhenlandet. Europa kunde ha stoppat Hitler och undvikit andra världskriget. Istället fick han hållas och glufsade i sig Österrike och Sudetenland 1938 och Polen 1939. Eftergiftspolitiken blev en dyrköpt läxa. Den skall vi inte göra om. Inga mjukryggade eftergifter till populistiska odemokratiska regimer. Natotoppmötet som nyligen avslutats har kommit fram till ett förhållandevis balanserat svar på Rysslands vapenskrammel. Fyra nya baltiska bataljoner och fortsatta sanktioner. Det får duga än så länge, det kommer finnas många tillfällen till eskalering. Natos mål är och ska vara att Krim, Donbas, Transnistrien och Abkhazien återbördas till sina moderländer. 

EU och Ryssland behöver lära sig att samarbeta och leva tillsammans. I värsta fall kanske den läxan blir lika dyrköpt som för Frankrike och Tyskland, 75 år fyllda av krig och revansch. Påverkar Sverige processen bäst som neutral eller Natomedlem? Det är en mindre detalj. Oavsett vilka allianser vi tillhör behöver vi gilla läget och öka försvarsanslagen. Omedelbart, rejält och långsiktigt. Tur då att vi har råd tack vare stark ekonomi och sunda statsfinanser.

Kriget i Ukraina dag 643

Kriget mellan Ryssland och Ukraina pågår lågintensivt. Nästan varje dag dödas några soldater på varje sida. Det ryktas att Ryssland förbereder en ny offensiv, eventuellt mot hamnstaden Mariupol. Vi får hoppas att engagemanget i Syrien lägger band på sådana planer.

 
Frontlinjen som den ser ut idag enligt Amerikanska The Interpreter

Oavsett hur det blir med offensiven så är det mest sannolika utfallet att den skulle köra fast som förra vintern. Det ryska materiella övertaget matchar inte Ukrainas nationalistiska kämpaglöd. Det ger fördel för den som försvarar. Läget påminner om västfronten i första världskriget.

Lite i skymundan har det hänt saker som vida överskuggar de trista skärmytslingarna i öst. Ukrainas och EU:s associationsavtal är nu ratifierat av samtliga EU-stater. Från den förste januari är landet en del av frihandelszonen. Bra för ekonomin förstås, men det bästa är att avtalet stipulerar att Ukraina genomför massa viktiga reformer som kommer att leda till större transparens, stärkt rättstat, minskad korruption och stärkt skydd av utsatta grupper. Det var när förre presidenten vägrade skriva på som Majdan startade. Det är ett steg på vägen till EU-medlemskap och ett stort symboliskt steg mot väst. Dessutom har EU beslutat att förlänga de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland.

I ett läge när den Ryska ledningen trängs av såväl sanktioner som låga oljepriser samtidigt som Ukraina stärks av frihandel med EU, positiva reformer och betydande krediter, då är tiden Ukrainas vän. Frågan är hur Kreml ser på läget och om deras nästa drag blir någon form av skenmanöver, en distraktion, en eskalering eller kanske rent av en Maskirovka, en klassisk rysk krigslist. Vi kommer snart att veta mer, det verkar ju inte vara Kremls metod att sitta med armarna i kors och vänta i alla fall. Fortsättning följer.

Nya tider, spännande tider

Funderar på allt intressant som händer just nu runt om i världen. I Europa är valutakrisen tillfälligt avvärjd på Grekisk bekostnad. I USA har ekonomin börjat få upp ångan. I Kina försöker staten bestämma över marknaden men förlorar, börsen vägrar att följa femårsplanen och fastighetsmarknaden vacklar. Kanske kommer Kinas Yuan ändå att ingå i IMF:s specialvaluta SDR redan i höst? Iran har lyckats krångla till sig ett avtal som gör att de ingår i handelsgemenskapen igen (oklart om avtalet går igenom amerikanska kongressen bara). Det talar för att oljepriset kommer fortsätta vara lågt ett tag till. Lågt oljepris är dåligt för Ryssland, som sitter fast i kalla kriget-noja och fortsätter ösa sina surt förvärvade resurser på ett meningslöst ställningskrig i Ukraina. Vi får hoppas att dom slutar i tid så att vi slipper uppleva Sovjetunionen kraschar 2.0. Ett annat oljeberoende land, Saudiarabien, har kommit på att det allra högst prioriterade projektet för tillfället är att bomba grannlandet Jemen tillbaka till stenåldern. Tur att vi stoppade vapensamarbetet i våras. Kriget i Syrien fortsätter, läget är så fragmenterat att det är omöjligt att säga vem som kommer att segra men en stilla önskan är att splittringen i FN kunde upphöra i alla fall. Så länge katastrofen pågår kommer det att fortsätta att välla in syriska humanitära flyktingar i Europa, vilket ger extra bränsle till den främlingsfientliga brasan i hela EU. Vårt eget tokparti SD närmar sig 20% och förmodligen måste de andra 7 riksdagspartierna snart börja med eftergifter för att stoppa trenden. Över längre tid är jag övertygad om att SD kommer att förgöra sig själva inifrån (med eller utan hjälp av järnrör). Ovanför det tumult som världspolitik och ekonomi utgör så sitter miljontals forskare, vetenskapshen och ingenjörer och hittar på finurliga saker som gör världen bättre och rikare. En av de starkaste trenderna just nu är robotiseringen, där robotar flyttar sig utanför tillverkningsindustrin och smyger sig in i vår vardag. Med så mycket som spelar in är det inte konstigt att börserna skälver till emellanåt, senast förra veckan. Hela världen är full av action och det finns hur mycket som helst att blogga om.

Ukraina ner i brygga

Det är en kulen januaridag i en småstad mitt i Sverige. Den kalla vinden viner runt knutarna på den gamla sekelskiftskolan och drar med sig ett moln av snörök. Inne in värmen har klass 4B precis startat dagen med en geografilektion. Lille Kalle sitter vid sin bänk och får en fråga av fröken.
-Vilka länder gränsar till Ryssland? Du får tänka länge, det är en ganska svår fråga säger lärarinnan.
-Vilka som gränsar till Ryssland? Svarar Kalle. Dom gränsar väl till vem dom vill!

Hur långt kommer Ryssland att rycka fram i Ukraina? Det är svårt att sia om, speciellt som de själva påstår att de inte ens är där. Den senaste månaden har flygplatsen i Donetsk fallit och nu står utbuktningen runt Vuhlehirs'k på tur. Om den blir avskuren riskerar 5.000 Ukrainska soldater att bli inneslutna.

Utbuktninngen runt Vuhlehirs'k, mellan Donetsk och Luhansk.

Ukrainarna kämpar tappert men motståndarna har initiativet. Det verkar som att var nästa stabila frontlinje skall gå är upp till ryssarna.

Ukraina har fått löfte om hjälp från USA och Kanada men inget har hittills hunnit påverka de pågående striderna. EU är efter valet i Grekland ännu mer splittrat än förut.

Just nu när allt verkar mörkt kan det vara bra att bli påmind om några bakomliggande fakta som kommer att vara avgörande för konfliktens slutgiltiga utgång. 1) Europeiska Natos försvarsbudget är fyra gånger större än Rysslands. 2) Hela Natos budget är elva gånger större. 3) Medlemsländerna i Nato har ungefär tjugofem gånger större ekonomi än Ryssland. 4) En överlägsen fiende förlorar inte en i tiden utdragen konflikt om de har bestämt sig för att vinna.

Även om Ryssarna leder för tillfället så står jag fast vid min tidigare ståndpunkt att konflikten inte är över förrän Krim är återlämnat till Ukraina. Samt Donetsk och Luhansk förstås.

Krigets vändpunkt?

Legendariska slag
I många krig finns det en vändpunkt, en symbolisk strid där bägge sidor låser fast sig vid tanken att vinna till varje pris. Den fångar fantasin och höjs upp till legendstatus. Det är inte sällan de mest blodiga och helvetiska krigskådeplatserna.

Det finns många namn som ekar genom historien. Fransmännen hade sitt Verdun, där tyske överbefälhavaren Falkenhayn trodde att han kunde blöda Frankrike till döds. Ryssarna hade sitt Stalingrad där varje fabrik, gata, hus, lägenhet och rum var ett slagfält. Amerikanerna hade Hamburger Hill, den berömda köttkvarnen på gränsen mellan Vietnam och Laos. Grekerna stod emot den Persiska expansionen genom att kämpa vid Thermopyle 480 f.kr, dramatiserat i grandios hollywoodstil av Frank Miller i filmen 300. This. Is. Sparta.

Leonidas tycker inte om Xerxes härskarteknik

200 år senare tömde grekerna sina sista reserver för att slå romarna och kung Pyrrhus yttrade de bevingade orden att en sådan seger till och han var förlorad.

I september 1812 tågade Napoleon och hans armé in i Moskva. Där fanns ingen mat, inga ryssar att strida mot och en stad som brunnit upp. Mindre än en månad senare löpte hans soldater gatlopp i sin reträtt ut ur Ryssland. Napoleons stjärna dalade och Waterloo satte punkt för hans framfart. Ett århundrade tidigare gick Karl XII bet på samma uppgift i Poltava.

Slaget om Donetsk internationella flygplats
Sedan den 28 september rasar det andra slaget om Donetsk flygplats. Jag funderar på om det är denna typ av strid. De ukrainska trupperna slåss för frihet, fosterland, heder och rätten att bestämma själva utan att storebror Ryssland lägger sig i. Ryssarna och separatisterna slåss för att en gång för alla sätta ner foten mot EUs och Natos expansion innan den trycker undan Ryssland självt.

Huvudterminalen har otroligt nog inte kollapsat än. Vissa våningar
kontrolleras av Ukrainska armén, andra av separatister. Bild : Reuters 

Den som en schweizerost perforerade flygterminalen påminner om traktorfabriken i Stalingrad där striderna mellan ryssar och tyskar böljade fram och tillbaka på senhösten 1942. Ryssarna dök upp ur kloakerna eller kröp in via hål i väggarna. Tyskarna döpte det till "Rattenkrieg", råttkriget.

Traktorfabriken i Stalingrad. När striderna var över liknade den
mest en grushög. 

Det är svårt att tänka sig vilket helvete de stridande i Donetsk idag lever under. Separatisterna behöver en flygplats om de skall bryta sig ur Ukraina. Försvararna, Ukrainas så kallade Cyborgs vill inte för allt i världen låta det hända. Dramat utspelar sig under en officiell vapenvila.

Flygledartornet i Donetsk kontrolleras just nu av Ukrainsk militär.

Tiden kommer att visa om slaget om Donetsk blir den symboliska vändpunkten i kriget, Ukrainas eget Stalingrad.

Ubåtar och foliehattar

Ibland vet vi säkert att en ubåt har varit inne på svenskt vatten. Som i Karlskrona 1981.

U137 Bild: SVT

Nu kan vi ana att det har hänt igen, i Stockholms skärgård 2014. 

Korvett av klassen Visby, Bild: FMV

Däremellan har det funnits många incidenter. Vissa väljer att tvärsäkert avfärda kränkningarna av svenskt territorium som substanslösa påståenden (t.ex Johan Ehrenberg), medielogik eller att militären iscensätter allt för att öka sina anslag. Göran Greider twittrar snipiga kommentarer om att det råder ubåtshysteri. Mediageniet Gudrun Schyman slår alla på fingrarna med sitt famösa debattinlägg om patriarkala ubåtar som penetrerar moder Sveas omslutande vatten och i händelse av att grodmansklädda Spetznas vadar iland borde vi omedelbart skicka ut förhandlare utbildade i genuspedagogik för att prata förstånd med de nyfikna rysspojkarna. Om hen är ryss. Jag får erkänna att utan henne vore svensk politik bra mycket tråkigare. 

Denna underhållande trojka är inte ensamma om att låta påskina att det kanske är militären och dess hejaklack som har en för livlig fantasi. Som inte är i kontakt med verkligheten. Som kanske förläst sig på agentromaner. Det är ett försök att sätta foliehatt på ubåtsjägarna. Men det är inte där den hör hemma.

Det finns något sunt i att vara skeptisk och att ifrågasätta. Att skärskåda bevis. Att betrakta skeenden ur flera olika vinklar. Men att rysk militär förbereder en kraftmätning med Nato kan ingen nykter betraktare förneka. I Svarta Havet. Östersjön. Ukraina. Syrien. Serbien. Makedonien. Georgien.

Antingen kan man blunda för det uppenbara. Eller göra någonting åt det. Det vi kan lita på om det hettar till i framtiden är våra egna förberedelser. Sverige har fläckvis bra utrustning. En stark tradition att utveckla vapen som passar svenska förhållanden. Men alldeles för lite utbildad personal. Det kommer att kosta att ta igen två decenniers sparnit. Tur då att vi är rikare än någonsin och att samtliga riksdagspartier är beredda att öppna plånboken.

Nato breder ut sig till Rysslands förtret

Vårt öde är sammanflätat med grannen till öster. Om Finland och Sverige ansluter sig till Nato kan vi tvingas in i oönskade konflikter. Kanske bidra till ökad destabilisering. För fred i Europa är ett neutralt och alliansfritt Sverige att föredra. Om vi kan försvara oss. Vi behöver inte vara beväpnade till tänderna. Inte heller ett anorektiskt försvar som idag. Vi behöver tillräckligt mycket försvarsförmåga för att det skall vara oattraktivt att binda upp militära resurser i Sverige när det finns andra alternativ. Med tanke på att Natos försvarsbudget överstiger Rysslands med en faktor 10 krävs inte så oerhört mycket för att komma dit vi behöver.

Den berömda foliehatten tillhör i alla fall inte ubåtsjägarna i Stockholms skärgård. Om någon skall ha den så är det Gudrun. För att hon bortförklarar och problematiserar att Ryssland är benäget att använda våld för att vinna geopolitiska fördelar. Kanske är det svårt att se när man har genusglasögonen på?