Sagan om den rika men ojämlika byn Usaby

En gång för länge sedan fanns en liten ort som hette Usaby. Den hade tusen hus och i varje hus bodde en familj. Vissa familjer var unga och vissa gamla. Vissa familjer var små och andra stora. Vissa hade många fän och andra få. Till byn hörde det massa bördiga åkrar, sjöar, skogar och betesmark. Det fanns också en borg på en kulle som hörde till byn. Dit kunde man ta sig om det blev krig för att få skydd. Alla familjerna fick plats inne i borgen även om det blev trångt. Byn hade också gemensamma vägar, brunnar, diken, bevattningsanläggningar, kvarnar och plogar. Det fanns också bagerier, affärer, skomakare, skräddare, urmakare, läkare, tandläkare och andra nyttiga verksamheter, så att de som bodde i byn hade det på det stora hela ganska bra. Det fanns ingen annan by varken i när eller fjärran som hade det lika bra, så vitt någon kände till.

Av allt som fanns att äga i byn, vare sig det var sjöar, skogar, åkrar, bagerier eller kvarnar så ägde den rikaste familjen var fjärde ägodel. Så hade det varit så länge man kunde minnas, i många generationer. 

De nio rikaste familjerna därefter var också rika, de ägde tillsammans en fjärdedel av allt. 

De nittio rikaste familjerna därefter var ganska välbärgade, de ägde tillsammans en fjärdedel. 

Kvar fanns nio hundra familjer. De fick dela på den sista fjärdedelen av åkrarna, skogarna och all det andra. 

Av de niohundra mindre bemedlade familjerna hade hundra det ganska bra. De hade hälften av den sista fjärdedelen. Den andra hälften delades upp på 800 familjer. 

Av de åtta hundra kvarvarande som ägde en åttondel av allt, ägde 100 familjer hälften. De sju hundra som var kvar ägde en sextondel. 

Och så vidare. 

Sex hundra familjer ägde en trettioandradel.

Fem hundra en sextiofjärdedel.

Fyra hundra en hundratjugoåttondel. 

Tre hundra familjer 1/256

Två hundra familjer 1/512

Hundra familjer 1/1028. 

De hundra fattigaste familjerna ägde bara en hundradel av genomsnittsförmögenheten. De hundra rikaste familjerna ägde 750 gånger mer än de hundra fattigaste. Den rikaste familjen ägde 250 gånger mer än de hundra fattigaste.

Lek med tanken att de fattigaste familjerna hade en förmögenhet på varsin ko, eller vad som nu gick att byta mot en ko. Då hade den rikaste familjen tjugofemtusen kor. Nio familjer hade nästa tretusen kor var. Och så vidare. 

Det kom sju svåra år med krig, pest, ofärd och elände till den förut så rika byn. De fattigaste familjerna som var många fler tog de rikastes ägodelar för att slippa svälta ihjäl. De rika protesterade inte alltför mycket eftersom de hade så de klarade sig. Efter sju svåra år var byn mer jämlik. Sjuttio år senare var allting tillbaka där det var innan det började. Byn var lika ojämlik igen. 

Låter det osannolikt? Det är så förmögenheterna är fördelade i USA just nu. Den lilla påhittade byn Usaby är lika ojämlik som USA idag. Lika ojämlikt som USA strax innan första världskriget. Under de svåra åren kring andra världskriget gick USA mot mer jämlikhet. Från och med Ronald Reagan vände utvecklingen. Sen 1980-talet har amerikanska underklassen och medelklassen blivit allt fattigare samtidigt som de rika är förmögna som aldrig förr. 

Självklart har utvecklingen de senaste trettio åren ett samband med att Donald Trump blev vald till president förra året. Många väljare är beredda att prova drastiska åtgärder. För att motverka den gamla eliten från östkusten och så kallade globalister. Vare sig de finns på riktigt eller bara i fantasin. Jag tror att polariseringen i amerikansk politik kommer att bestå tills USA börjar gå mot mer jämlikhet igen. På 1800-talet flydde européer fattigdom och religiöst förtryck i sina hemländer för mer frihet och jämlikhet i Amerika. Kanske kommer flyttlassen att gå åt andra hållet på 2000-talet om den ofördelaktiga utvecklingen fortsätter? Vi får verkligen hoppas att det inte går så långt utan att man gör som man gjorde på 1930-talet och släpper loss hela den väldiga potentialen i det amerikanska samhället. När amerikanerna står enade finns det ingen som kan stoppa dem. 

Teknologiskifte i antimissilförsvar - exoatmosfäriskt kinetiskt dödsfordon

Tänk att en interkontinental missil laddad med kärnvapen har avfyrats och är på väg mot dig i trettio tusen kilometer i timmen. Den startar djupt inne i centrala Asien och flyger ett kvarts varv runt jorden på mindre än en halvtimme. För att försvara dig skickar du upp en egen raket för att skjuta ner den fientliga nukleära bomben. Raketerna kommer nu att färdas mot varandra med sextio tusen kilometer i timmen. När de slutligen möts så gäller det att spränga av en laddning med en enorm precision för att skjuta ner missilen, en tiotusendels sekund eller några meter fel så har man missat. Fram tills för några år sedan innebar detta att missilförsvar var orealistiskt av tekniska skäl. Sovjetunionen använde i och för sig en lösning där man skickade upp kärnvapen för att förstöra den inkommande missilen och på så sätt löste man problemet med den bristande precisionen genom ökad sprängkraft. Naturligtvis så motverkade en sån lösning sitt eget syfte, om man med det menar att undvika ett nukleärt domedagsscenario.

Ett bra missilförsvar hade potentialen att tippa den strategiska balansen och möjliggöra en "first strike option", det vill säga att man bombar sönder motståndaren och sen skjuter ner vedergällningen. En situation som kräver ett motdrag.

På 1960-talet utvecklades en nukleär stridsspets som heter MIRV. Den delar upp bomben i upp till tio olika småladdningar. Det blir nödvändigt att skjuta mot en anfallande missil med tio försvarande. Dessutom kan man lätt tänka sig att släppa ut små falska stridsspetsar som ser ut som riktiga och därför måste försvaras mot. Det var spiken i kistan för missilförsvaret så som det såg ut i slutet av 60-talet och det bäddade för att man skulle kunna reglera frågan mellan supermakterna.

USA och Sovjet enades 1972 om att begränsa antalet försvarande missiler till maximalt hundra, placerat på två olika platser. Avtalet ledde till upptinade relationer och att man kunde hejda kapprustningen. Det var i kraft i 30 år. 2002 sades det upp av George Bush den yngre i efterdyningarna till 9/11. Det handlade främst om att bygga försvar mot stater som Nordkorea och Iran, men reaktionerna från Kina och Ryssland lät inte vänta på sig och de var starkt negativa.

År 2002 var inte amerikanerna klara, men under 30 år hade man klurat och forskat på olika sätt att skjuta ner missiler. Inte minst under Reagans stjärnornas krig, som i stor utsträckning var propaganda men ändå resulterat i att vissa vilda idéer fick forskningspengar. Man hade kommit fram till att den bästa lösningen för att skjuta ner en missil var att prickskjuta en liten farkost som smackar in och träffar kärnvapnet mitt i plytet. Farkosten ser ut som en blandning mellan ett hubble-teleskop och ett jetpack. Det frigörs lika mycket rörelseenergi som om ett godståg på 1000 ton kör in i en bergvägg och alltså fullt tillräckligt för att förstöra atombomben utan att utlösa laddningen. Även lågt flygande satelliter kan skjutas ner.

Systemet var i testfas under hela 00-talet men nu 2017 verkar det vara mer eller mindre buggfritt. Den exakta "hit to kill"prestandan är såklart en väl förborgad militär hemlighet men ett enkelt räkneexempel visar hur olika sannolikheter påverkar taktiken:

hit rate    antal raketer   Sannolikhet att skjuta ner missilen
90%        1                     90%
90%        2                     99%
90%        3                     99,9%

95%        1                     95%
95%        2                     99,75%
95%        3                     99,98%

Olika hit rate får bara marginell betydelse för taktiken.

Exoatmospheric Kinetic Kill Vehicle, eller utomatmosfäriskt kinetiskt dödsfordon på svenska, är ett mycket svårt, tidskrävande och kostsamt högteknologiskt konststycke som amerikanerna har lyckats med. Det har tagit över 30 år och är en teknikplattform som kommer att fortsätta att utvecklas och bli allt bättre. Nästa steg blir att förfina den för att hantera MIRV och olika motmedel. Och den är inte speciellt dyr att implementera, väl färdigutvecklad. Betydligt billigare än nukleära missiler.

Multiple Kill Vehicle, en lösning för att skjuta ner MIRV

Hur lång tid tar det för Kina och Ryssland att kunna ha samma kapacitet? Det tar förmodligen inte 30 år, men det skulle förvåna mig om de hinner på 15 år. Helt nya vapensystem tar inte bara lång tid att utveckla, det tar också tid att testa, verifiera och få ut i fält. Det ser ut som att USA kommer att ha en stor strategisk fördel under de kommande 20-30 åren, om de fortsätter att bygga ut sina system, vilket allt talar för idag.

För USA och dess allierade är det bra att kunna gömma sig under ett skyddande paraply som stoppar kärnvapen. Men det riskerar också att starta igång en ny kapprustning med USA på ena sidan och Kina och Ryssland på den andra, som kan skapa en totalt sett mer osäker värld. De befintliga konfliktytorna i Nordkorea, Sydkinesiska sjön, Ukraina och Syrien ska ses i ljuset av den betydligt viktigare strategiska missilfrågan.

I den bästa av världar kan USA, Ryssland, Kina och kanske EU komma fram till ett nytt avtal som reglerar både kärnvapen och antimissilförsvaret på ett sätt som alla kan leva med. Men räkna inte med det i närtid. USA har manövrerat sig till ett överläge som de inte är så värst intresserade av att avstå ifrån. Men avtal är bättre än kallt krig och kapprustning. En bra fråga för Sverige att driva i EU och FN.

Tysk uppryckning av försvaret

Enligt nyhetsbyrån Reuters med flera lät Angela Merkel igår meddela att den tyska försvarsbudgeten ska öka från 1,2 till 2 procent av BNP. Anledningen är Rysk aggression i bland annat Ukraina.

Fler Leopard blir det när Tyskland rustar

Den tyska försvarsbudgeten blir jämbördig med Rysslands. Tidigare var den bara drygt hälften så stor. Troligtvis kommer många andra EU-länder att följa efter. Det i sin tur skulle innebära att USA kan flytta uppmärksamheten till andra delar av världen. Tanken är att dämpa den ryska aggressiviteten med en dubbel kniptång. Överlägsenhet i både militär styrka och teknologisk nivå.

En annan aspekt är den Tysk-Franska avsiktsförklaringen att fördjupa det militära samarbetet. Kanske är det ett första steg mot ett gemensam EU-försvar som vi ser. 

Statsskulden i USA minskar

Finanskrisen gick hårt åt USA som var tvungen att rädda Wall Street från kollaps. Nu äntligen är statsskulden på väg ner, mätt i skuldens andel av BNP. Den positiva utvecklingen beror på att BNP ökar snabbare än skulden. Om USA hade balanserat sin budget som Sverige hade skulden minskat i ännu snabbare. Just nu faller den med 1,5% per år. Och det innan inflationen har startat. 

källa - https://research.stlouisfed.org/fred2/series/GFDEGDQ188S

Inflationen förväntas starta nästa år när arbetslösheten har fallit lite till, och då kommer det att bidra till att statsskulden minskar snabbt. Olyckskorparna som har kraxat om ohållbar amerikansk statsskuld verkar få fel den här gången också. Att Janet Yellen lät räntan ligga still i veckan påverkar inte den större bilden mer än högst marginellt. 

Det kan vara bra att i bakhuvudet komma ihåg Oraklet i Omahas, Warren Buffets, varning att det ofta är dyrt att betta mot USA.

Nya tider, spännande tider

Funderar på allt intressant som händer just nu runt om i världen. I Europa är valutakrisen tillfälligt avvärjd på Grekisk bekostnad. I USA har ekonomin börjat få upp ångan. I Kina försöker staten bestämma över marknaden men förlorar, börsen vägrar att följa femårsplanen och fastighetsmarknaden vacklar. Kanske kommer Kinas Yuan ändå att ingå i IMF:s specialvaluta SDR redan i höst? Iran har lyckats krångla till sig ett avtal som gör att de ingår i handelsgemenskapen igen (oklart om avtalet går igenom amerikanska kongressen bara). Det talar för att oljepriset kommer fortsätta vara lågt ett tag till. Lågt oljepris är dåligt för Ryssland, som sitter fast i kalla kriget-noja och fortsätter ösa sina surt förvärvade resurser på ett meningslöst ställningskrig i Ukraina. Vi får hoppas att dom slutar i tid så att vi slipper uppleva Sovjetunionen kraschar 2.0. Ett annat oljeberoende land, Saudiarabien, har kommit på att det allra högst prioriterade projektet för tillfället är att bomba grannlandet Jemen tillbaka till stenåldern. Tur att vi stoppade vapensamarbetet i våras. Kriget i Syrien fortsätter, läget är så fragmenterat att det är omöjligt att säga vem som kommer att segra men en stilla önskan är att splittringen i FN kunde upphöra i alla fall. Så länge katastrofen pågår kommer det att fortsätta att välla in syriska humanitära flyktingar i Europa, vilket ger extra bränsle till den främlingsfientliga brasan i hela EU. Vårt eget tokparti SD närmar sig 20% och förmodligen måste de andra 7 riksdagspartierna snart börja med eftergifter för att stoppa trenden. Över längre tid är jag övertygad om att SD kommer att förgöra sig själva inifrån (med eller utan hjälp av järnrör). Ovanför det tumult som världspolitik och ekonomi utgör så sitter miljontals forskare, vetenskapshen och ingenjörer och hittar på finurliga saker som gör världen bättre och rikare. En av de starkaste trenderna just nu är robotiseringen, där robotar flyttar sig utanför tillverkningsindustrin och smyger sig in i vår vardag. Med så mycket som spelar in är det inte konstigt att börserna skälver till emellanåt, senast förra veckan. Hela världen är full av action och det finns hur mycket som helst att blogga om.

Mobbing på skolgården - En saga

Kompisar på skolgården

På en helt vanlig skolgård i en helt vanlig stad är det rast. Himlen är decembergrå och vinden smiter runt på rastgården. Svea leker med Fia, Elsa, Lena och Linda. De gillar skolan. Har gått i samma klass ett tag. Det går bra för alla fem. De utvecklas, lär sig, blir kunnigare och växer. Har god gemenskap.

Vakterna

På skolgården står rastvakterna, Victoria och Sam. De spanar ut och håller koll så att ingen bryter mot reglerna. Sam ser myndig ut med sitt vita hår, vita hipsterskägg och höga hatt. Victoria är liten, rundnätt och iakttar allt som försiggår med sin majestätiska blick. Bägge sitter med i styrelsen i en föräldragrupp för nattvandring som heter NATTFOMPS - Nattvandrande Farsor och Morsor På Stan. 

Mobbaren

Skolans mobbare är Patrik, Putte kallad. Han är en riktig flåbuse som inte får den känslomässiga näring han behöver hemma och tar ut det på sina skolkamrater. Redan på vårterminen började han mobba den stackars flickan Ursula, som ända sedan dess har mått jättedåligt. Rastvakterna Sam och Victoria var tvungna att stänga av Putte från skolgården under en tid och Putte är fortfarande portad från fritids där pingis, biljard  och musikinstrumenten finns. Speciellt Sam håller alltid ett vakande öga på Putte. Det har blivit en ond cirkel där Sam inte litar på Putte som därmed känner sig utpekad och kränkt. Putte fortsätter att mobba Ursula så fort han får chansen. När Sam säger åt honom att sluta med det där så svarar han att allt är ett missförstånd, han har aaaldriiig varit dum mot någon endaste människa någonsin. Sam fnyser åt struntpratet och väntar på ett tillfälle när han kan ta Putte på bar gärning. 

En ny fin cykel av märket Gota

Svea har fått en jättefin skinande ny 18-växlad cykel av märket Gota. Den är är verkligen en sådan cykel som alla vill ha. Den har en sadel med gelé i som gör att man kan cykla jättelångt utan att få ont i rumpan. Den står mitt på skolgården. Den är olåst. Sveas kompisar undrar varför hon inte låser den. Fia frågar:

- Ser du inte hur Putte och han kompisar stryker runt din cykel och kollar in den. Tror du inte att han kanske tar den? 

- Jo, det tror jag nog att han skulle vilja. Men han vågar väl inte det så länge Sam och Victoria är här på gården och håller uppsikt? 

Elsa rynkar på näsan och frågar:
- Men tänk om de inte är här någon gång? Tänk och det blir bråk någon annanstans på gården? 

- Ja, det är klart, det finns en risk att dom skulle ta den... 

- Sätt bara ett lås på cykeln vettja! 

- Nej, det går inte.

- Va? Varför det? 

- Min mamma och pappa har bestämt att jag får bara lägga 1,2 procent av min  månadspeng på att köpa säkerhetsrelaterade saker. Och det har jag redan gjort. Att köpa ett lås till cykeln skulle innebära att jag la bortemot 2%, kanske till och med 3% av pengarna på säkerhet. Det får jag helt enkelt inte. 

- Men du köper ju godis för flera hundra i månaden. Kan du inte köpa lite mindre godis bara? Undrar Lena. 

- Funkar inte så, det är olika pengar de för godis och de för lås. 

- Men din mamma och pappa är ju jätterika. Låt dom köpa ett lås då, tycker Linda.

- Det går inte, principerna om budgetdisciplin är viktigare än lås på cykeln.
Fia, Elsa, Lena och Linda tittade på varandra med förundrade blickar. Det var det konstigaste de hade hört på mycket länge. De utbrast samfällt:
-Du kan ju lika gärna kasta cykeln i sjön! 

Att låsa cykeln är inte att kasta pengar i sjön
Ett oförsvarat Gotland är resultatet av 20 års militär nedrustning. Det var en politik som gick att motivera de första 15 åren, även om den var kortsiktig i sin analys. Nu har läget ändrat sig. Gotlands position i Östersjön är som en olåst cykel mitt på en skolgård. Precis som att mamma och pappa borde köpa ett cykellås till Svea borde Sveriges Riksdag anslå pengar till försvaret av Gotland. Det är en skam när det politiska spelet tillåts vara viktigare än Elementär Säkerhet 1.0.

Blockerad landgräns eller politisk blockgräns
Sveriges politiker, sätt er ner och lös genast den här självklarheten över blockgränserna. Låt inte Sverigedemokrater, arroganta Ryssar eller annat strunt hindra er. Vårt lands gräns är viktigare än blockgränser.