Ukraina ner i brygga

Det är en kulen januaridag i en småstad mitt i Sverige. Den kalla vinden viner runt knutarna på den gamla sekelskiftskolan och drar med sig ett moln av snörök. Inne in värmen har klass 4B precis startat dagen med en geografilektion. Lille Kalle sitter vid sin bänk och får en fråga av fröken.
-Vilka länder gränsar till Ryssland? Du får tänka länge, det är en ganska svår fråga säger lärarinnan.
-Vilka som gränsar till Ryssland? Svarar Kalle. Dom gränsar väl till vem dom vill!

Hur långt kommer Ryssland att rycka fram i Ukraina? Det är svårt att sia om, speciellt som de själva påstår att de inte ens är där. Den senaste månaden har flygplatsen i Donetsk fallit och nu står utbuktningen runt Vuhlehirs'k på tur. Om den blir avskuren riskerar 5.000 Ukrainska soldater att bli inneslutna.

Utbuktninngen runt Vuhlehirs'k, mellan Donetsk och Luhansk.

Ukrainarna kämpar tappert men motståndarna har initiativet. Det verkar som att var nästa stabila frontlinje skall gå är upp till ryssarna.

Ukraina har fått löfte om hjälp från USA och Kanada men inget har hittills hunnit påverka de pågående striderna. EU är efter valet i Grekland ännu mer splittrat än förut.

Just nu när allt verkar mörkt kan det vara bra att bli påmind om några bakomliggande fakta som kommer att vara avgörande för konfliktens slutgiltiga utgång. 1) Europeiska Natos försvarsbudget är fyra gånger större än Rysslands. 2) Hela Natos budget är elva gånger större. 3) Medlemsländerna i Nato har ungefär tjugofem gånger större ekonomi än Ryssland. 4) En överlägsen fiende förlorar inte en i tiden utdragen konflikt om de har bestämt sig för att vinna.

Även om Ryssarna leder för tillfället så står jag fast vid min tidigare ståndpunkt att konflikten inte är över förrän Krim är återlämnat till Ukraina. Samt Donetsk och Luhansk förstås.

Krigets vändpunkt?

Legendariska slag
I många krig finns det en vändpunkt, en symbolisk strid där bägge sidor låser fast sig vid tanken att vinna till varje pris. Den fångar fantasin och höjs upp till legendstatus. Det är inte sällan de mest blodiga och helvetiska krigskådeplatserna.

Det finns många namn som ekar genom historien. Fransmännen hade sitt Verdun, där tyske överbefälhavaren Falkenhayn trodde att han kunde blöda Frankrike till döds. Ryssarna hade sitt Stalingrad där varje fabrik, gata, hus, lägenhet och rum var ett slagfält. Amerikanerna hade Hamburger Hill, den berömda köttkvarnen på gränsen mellan Vietnam och Laos. Grekerna stod emot den Persiska expansionen genom att kämpa vid Thermopyle 480 f.kr, dramatiserat i grandios hollywoodstil av Frank Miller i filmen 300. This. Is. Sparta.

Leonidas tycker inte om Xerxes härskarteknik

200 år senare tömde grekerna sina sista reserver för att slå romarna och kung Pyrrhus yttrade de bevingade orden att en sådan seger till och han var förlorad.

I september 1812 tågade Napoleon och hans armé in i Moskva. Där fanns ingen mat, inga ryssar att strida mot och en stad som brunnit upp. Mindre än en månad senare löpte hans soldater gatlopp i sin reträtt ut ur Ryssland. Napoleons stjärna dalade och Waterloo satte punkt för hans framfart. Ett århundrade tidigare gick Karl XII bet på samma uppgift i Poltava.

Slaget om Donetsk internationella flygplats
Sedan den 28 september rasar det andra slaget om Donetsk flygplats. Jag funderar på om det är denna typ av strid. De ukrainska trupperna slåss för frihet, fosterland, heder och rätten att bestämma själva utan att storebror Ryssland lägger sig i. Ryssarna och separatisterna slåss för att en gång för alla sätta ner foten mot EUs och Natos expansion innan den trycker undan Ryssland självt.

Huvudterminalen har otroligt nog inte kollapsat än. Vissa våningar
kontrolleras av Ukrainska armén, andra av separatister. Bild : Reuters 

Den som en schweizerost perforerade flygterminalen påminner om traktorfabriken i Stalingrad där striderna mellan ryssar och tyskar böljade fram och tillbaka på senhösten 1942. Ryssarna dök upp ur kloakerna eller kröp in via hål i väggarna. Tyskarna döpte det till "Rattenkrieg", råttkriget.

Traktorfabriken i Stalingrad. När striderna var över liknade den
mest en grushög. 

Det är svårt att tänka sig vilket helvete de stridande i Donetsk idag lever under. Separatisterna behöver en flygplats om de skall bryta sig ur Ukraina. Försvararna, Ukrainas så kallade Cyborgs vill inte för allt i världen låta det hända. Dramat utspelar sig under en officiell vapenvila.

Flygledartornet i Donetsk kontrolleras just nu av Ukrainsk militär.

Tiden kommer att visa om slaget om Donetsk blir den symboliska vändpunkten i kriget, Ukrainas eget Stalingrad.