Varför Grexit måste undvikas

Förhandlingarna med Grekland hettar till och den 5 juni förfaller nästa amortering till IMF på 3 miljarder kronor. Även om en utebliven betalning inte är lika med att Grekland lämnar euron så är det en symboliskt viktig milstolpe på vägen mot Grexit.

Är det så himla farligt om Grekland lämnar EMU? England, Sverige och Danmark klarar sig väl alldeles utmärkt utan euron? Visst är det så. Men konsekvenserna av en Grexit kan bli att först Portugal och sedan Spanien drar sig ur och då har hela projektet kört i diket. Just nu är det ett extra dåligt tillfälle för splittring inom EU. Europa och Nato står inför en kraftmätning med Ryssland och Kina. Om vi är enade står vi starka. Om euron skrotas så ska det inte vara för att vi inte kunde hjälpa till att hålla Grekland under armarna under en kort tid.

Greklands budgetunderskott är idag bättre snittet i europa 

Grekland har tagit stora steg mot en långsiktigt hållbar ekonomisk politik. Tuffa reformer har genomförts. Ett skenande budgetunderskott har vänts till +/-0. BNP vände försiktigt uppåt i fjol efter sex års kräftgång.

För mycket svångrem för stackars Grekland?

Vare sig det handlar om euro eller drachma så finns det tre olika vägar framåt. Stort budgetöverskott och snabb amortering (orealistiskt), budget i balans och minimal amortering (realistiskt) eller stort budgetunderskott (helt orealistiskt, vem skall låna ut till det?). Det som kan fungera är att Grekland får köra vidare med +/-0 budget och låta ett stigande BNP "amortera" på statsskulden. För att det skall gå får vi som är rika i Europa stötta. Ingen mer sadomonetarism för Grekland!

Några olika scenarier för Greklands statsskuld

Sveriges ekonomi ångar på

Idag kom nya BNP-siffror från statistiska centralbyrån. En mustig rapport fylld av snårig statistik. Men hur man än vänder och vrider på siffrorna är det positivt. Sveriges välstånd ökar - och det snabbt. BNP +2.5%. Export +3.8%. Bruttoinvesteringar, dvs sparande, på över 221 miljarder, +5.7%. Handelsöverskott +45 miljarder. Arbetslösheten minskar. Osv.

En spännande situation för den sittande regeringen som tack vare en urstark svensk ekonomi har den största handlingsfriheten på mycket länge.

Hur mycket är ett hus värt?

Tänk dig ett riktigt stort lyxigt hus med alla tänkbara moderniteter och bekvämligheter, italienskt kök med marmorskivor, inomhuspool och flerbilsgarage.

Arkitektritad lyx

Tänk sedan att två exakt likadana hus byggs. Det ena i Geneve med utsikt över sjön och den berömda fontänen.

Det andra i Aleppo Syrien, med utsikt över gamla stan och citadellet.

Tomterna för bägge husen är så stora att de på startdagen kostar exakt lika mycket i inköp. Nästa länk i tankekedjan är att i Syrien bryter ett inbördeskrig ut och i Schweiz blomstrar välståndet. Det går några år, låt oss säga att tio år passerar. Vad händer då med värdet på de båda husen?

För enkelhets skull bortser vi från inflationen. Låt oss också anta att huset i Aleppo överlever inbördeskriget med eftersatt underhåll som enda skada. Jag antar att inflationsjusterat har det schweiziska huset stigit i värde och det syriska har sjunkit. Men hur mycket? Anta att nationalförmögenheten i Syrien minskat med 75% och BNP med 50%. Samtidigt har Schweiz BNP stigit 25% och kapitalstocken med lika mycket.

Min simpla gissning är att de identiska husen som kostade exakt lika mycket i inköp i ena fallet har sjunkit i värde med 50-75% och i andra fallet stigit med ungefär 25%. Den schweiziska investeringen var efter tio år värd i storleksordningen fem gånger mer än den syriska.

Vad är då poängen med resonemanget om att äga hus i världens rikaste land jämfört med ett av de fattigaste, plågat av inbördeskrig? Jo, att värdet av att ha någonstans att bo bestäms de ekonomiska ramarna för de individer som tänker ha huset som bas för att pendla till sitt arbete. I extremfallen som att jämföra Schweiz med Syrien är det väldigt tydligt, men kanske inte lika enkelt när man jämför boprisutvecklingen på Söder med den i Oskarshamn eller Åmål. Att det schweiziska huset är värt fem gånger så mycket måste inte vara tecken på en bubbla. Den dyra Stockholmslägenheten behöver inte heller vara det. Bara en tanke att ha med i beräkningen när man bedömer den omtalade svenska bostadsbubblan som nu till och med finns på IMF:s läppar.

Bostadsbubbla eller inte?

Det finns mycket debatt just nu om vi har en bostadsbubbla eller inte. Många tycker att det är uppenbart och jämför då bostadspriserna med hur priser på varor och tjänster utvecklat sig. Det är sant att sedan 1980 har priserna på småhus ökat med 492% och KPI endast med 213% (SCB). Det vill säga att priserna på småhus har stigit 89% inflationsjusterat. Men det är inte rätt att bara jämföra med KPI. Kostnaden att producera varor och tjänster sjunker över tiden på grund av att produktiviteten i industrin ökar. Samtidigt gör produktiviteten att värdet per arbetad timme ökar vilket kommer löntagarna till del i lönekuvertet. Och rikare löntagarna köper bostäder. Därför är det rimligt att priset på bostäder kommer att stiga i takt med ackumulerat sparande, nationalförmögenheten. En del av den ökade förmögenheten kommer att spenderas på boende. Kapitalstocken har ökat med 754% under samma period (182% inflationsjusterat). Nedan visas bostadspriser och nationalförmögenhet 1980-2010 i fasta priser. Bägge värdena är satta till 100 år 1980.

Kapitalstock och småhuspriser, justerat för inflationen

Det är verkligen inte uppenbart att vi har en bostadsbubbla för småhus. Fritidshus och hyreshus har ökat snabbare. Inte heller där är det självklart att vi är i en bubbla.

Priser för småhus, fritidshus och hyreshus, ej justerat för inflationen

Sammanfattningsvis, det är mycket som talar för att huspriser skall jämföras med kapitalstocken istället för konsumentpriser. Om man gör det är det långt ifrån givet att vi har en fastighetsbubbla som när som helst kommer att spricka. De som självsäkert förkunnar det kanske borde vara mer ödmjuka?

Ändrad budgetmålsättning frigör 300 miljarder fram till 2020

Överskottsmålet var bra. Det grundade sig på Göran Perssons filosofi:

Den som är satt i skuld är icke fri. 

Göran gillade inte att finansvalparna i New York gläfste åt honom när Sverige behövde låna pengar 1994. Då myntade han sin berömda devis och levde sen efter den.

Det har gjort Sverige gott att ha balanserade finanser i två decennier. Statsskulden är en av de minsta i Europa och ekonomin har gått som tåget.

I det perspektivet är dagens utspel från Löfven, Andersson och Bolund alldeles riktigt. Att skifta målet från en procent överskott till noll gör att statsskulden minskar ändå, bara långsammare. Samtidigt som kapital frigörs för nyttigheter.

Men vad skulle hända om målet ändrades hela vägen till minus en procent?

Statskulden sjunker stabilt och tryggt även med den idag föreslagna ändringen.

Grafen visar att statsskulden tuggar sig ner från sin låga nivå på ett betryggande sätt även då.

Samtidigt så frigörs det mer kapital, se skillnaden i den här grafen.

C:a 300 miljarder frigörs till 2020 med dagens förslag. Ytterligare
300 miljarder om målet höjs till 1% underskott. 

Summeringen är att vi i Sverige är så otroligt rika att vi har stora frihetsgrader och kan ta oss an även stora projekt och utmaningar. Dagens utspel från regeringen är ett steg den riktningen.

Sparande, Välgång, Egennytta och Allmänintresse

Det var en gång en hen som hette Sven som bestämde sig för att börja spara. Sven tog var tionde krona och stoppade undan. Oavsett vad hen hade i inkomst blev var tionde krona aldrig konsumerad. Sparandet växte och när tio år hade passerat hade hen ett helt års lön tillgänglig. Med stor förnöjsamhet räknade Sven sina pengar.

Svens nära och kära hade intresserat följt ett helt årtiondes spariver och ville också ha en egen hög med pengar, att räkna som Sven gjorde eller använda till något annat nyttigt. Tillsammans med Sven var de tio personer som bildade en förening för "sparande, välgång, egennytta och allmänintresse", föreningen SVEA.

Tio år senare hade medlemmarna i SVEA sparat ihop till elva stycken årslöner, alla medlemmarna hade varsin förutom Sven som hade två årslöner. Många människor tittade förundrat på föreningen med sitt stora välstånd och ville gärna vara med. På föreningen SVEAs tioårsdag bestämdes det att föreningen skulle ta ta in tio nya medlemmar för varje medlem som redan fanns. Sagt och gjort växte föreningen till 100 medlemmar.

Tio år senare hade medlemmarna i SVEA sparat ihop till 111 stycken årslöner, alla medlemmarna hade varsin förutom ursprungsmedlemmarna som hade två och Sven som hade tre årslöner. Många människor tittade förundrat på föreningen med sitt stora välstånd och ville gärna vara med. På föreningen SVEAs tjugoårsdag bestämdes det att föreningen skulle ta ta in tio nya medlemmar för varje medlem som redan fanns. Sagt och gjort växte föreningen till 1000 medlemmar.

Tio år senare hade medlemmarna i SVEA sparat ihop till 1111 stycken årslöner, alla medlemmarna hade varsin förutom andra kullen som hade två, ursprungsmedlemmarna som hade tre och Sven som hade fyra årslöner. Många människor tittade förundrat på föreningen med sitt stora välstånd och ville gärna vara med. På föreningen SVEAs trettioårsdag bestämdes det att föreningen skulle ta ta in tio nya medlemmar för varje medlem som redan fanns. Sagt och gjort växte föreningen till 10 000 medlemmar.

Så här höll det på i sjuttio år. Sven och ursprungsmedlemmarna var gamla och grå. Sven hade inte mindre än sju årslöner i förmögenhet. Ursprungsmedlemmarna sex årslöner. Andra kullen fem osv. Föreningen SVEA hade växt och växt tills den var tio miljoner medlemmar. Eftersom den var stor som ett helt land tog de sig namnet Svea rike.

Svenskar är ett sparsamt folk

Den här typen av ekonomisk sammanslutning, förenade av sparande, är vad som också kallas för kapitalism eller marknadsekonomi. Det är ett kulturellt drag som återfinns i vissa länder under vissa epoker. När det kopplas med lagar, regler och skatter som gynnar och förstärker det sparsamma beteendet blir det en oerhörd kraft som på kort tid kan omdana hela samhällen.

Den som sparar tillräckligt länge får till slut en stor hög med pengar.

I Sverige idag så sparas ungefär en tiondel av hela nationens inkomst varje år. Så har det varit sedan drygt hundra år tillbaka. Det betyder att högen med pengar är ofantligt stor. Den som man hade ägnat sig åt att räkna om man var Sven men som vi andra hade använt till något nyttigare, till exempel en fastighet eller en något som går att använda produktivt.

Ett industriområde är bara en bråkdel av det svenska kapitalet

Vår egen nuvarande ekonomiska förening "Svea Rike" har sparat ihop fem årslöner per person. Med tio miljoner invånare blir det ungefär 50 miljoner årslöner. Grovt sett är hälften byggnader och hälften produktivt kapital, t.ex. fabriker, företag etc. Kapitalet har vi till stora delar ärvt av tidigare generationer. Fördelen för ett rikt land som Sverige är att om det kniper och vi måste göra något väldigt dyrt så fixar vi det. Till exempel ställa om till ett energisystem som inte släpper ut koldioxid, det kostar säker flera miljoner årslöner. Men vi har 50 miljoner att ta av så vi blir ändå inte ruinerade. En annan fördel är att när ny teknologi utvecklas, vilket sker hela tiden, så har vi råd att snabbt implementera och dra nytta av den.

Fler kapitalistiska länder som sitter i ungefär samma sits är England, Frankrike, Holland, Belgien, Norge, USA, Japan, Tyskland, Österrike, Italien, Danmark, Kanada och Australien. Även om många andra länder har haft snabb ökande nationalinkomst under flera decennier har de ännu inte hunnit spara ihop till så ofantligt stora mängder kapital som vi har i väst. Till exempel Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, BRICS.

Nu när en kraftmätning mellan Ryssland och Nato pågår kan det vara bra att komma ihåg att krig är dyrt och ena sidan har i runda slängar hundra gånger mer kapital än den andra.

Vapenexport till Saudiarabien

Att exportera vapen till Saudiarabien är formellt korrekt men moraliskt tveksamt. Saudierna är varken kända för sina demokratiska ideal, sitt genusperspektiv eller HBTQ-arbete. Idag skall regeringen behandla frågan om vapenexporten dit.

Om regeringen bestämmer att inte exportera kan nackdelen bli att Svensk vapenexport i framtiden försvåras då vi kommer att ses som en opålitlig leverantör. Det medför i förlängningen ökade försvarskostnader om vi inte kan dela utvecklingskostnader med andra. Väldigt olägligt när vi befinner oss i en situation där vi snabbt behöver rusta upp vårt försvar.

Om regeringen väljer att fortsätta exporten så är det ingenting att vara stolt över. T.ex. Tyskland har pausat exporten av pansarvagnar med motiveringen att Mellanöstern är tillräckligt instabil ändå. En medeltida teokrati med kvinnor som nekas rösträtt spelar förstås också in. Man kan inte säga att vi hamnar i dåligt sällskap om vi inte går vidare med vapenleveranserna.

Leopard 2, pansarvagnen som Tyskarna inte säljer till Saudiarabien.

Oavsett vilket beslut Stefan Löfvens kabinett fattar i frågan kan jag leva med det.