Kapitalskatt

Tre saker är säkra i livet. Att man föds, att man dör och sist men inte minst att man betalar skatt.

Skatt kan utvinnas på två olika sätt. Det första är från arbete, härifrån kommer den största delen av skatterna. Det andra sättet är att beskatta kapital.  

All rikedom kommer från sparande. Om kapital skattas för hårt minskar sparandet och då blir man i förlängningen fattig. Om arbete skattas för hårt gynnas kapitalägare på arbetares bekostnad. Det gäller att hitta rätt balans mellan skatt på kapital och arbete. 

Många indikationer tyder på att vi i västvärlden har missat den balansen och att vi sedan 1980-talet beskattar kapital för lite. Utan att försöka ge mig in på alla detaljer tänkte jag bara nämna några exempel på riktigt dålig politik. 

• Ränteavdraget - landets fastighetsägare får inte bara njuta av värdeökningar utan slipper dessutom att betala 30% av räntan. En urusel och orättvis ordning som borde ändras nu, när räntan är rekordlåg. 
• Sänkningen av bolagsskatten av förra moderatregeringen från 26,3% till 22% för fyra år sedan var precis vad som inte behövdes. 
• Sänkningen av fastighetsskatten 2008 var också kontraproduktiv. I ett läge när medelvillan stiger med 200.000 kronor per år beskattas samma villa med 6.000 kronor. En bra affär - för villaägare. 

I ljuset av ovanstående är den aviserade smyghöjningen av skatten på kapitalförsäkringar och ISK ett lite myrsteg i rätt riktning. Bra start Magdalena, fortsätt med att ta bort ränteavdraget. 

Pucktrea på budgeten

Som väldigt sen pucktvåa, snarare pucktrea, kommer här en kommentar på Magdalena Anderssons första riktiga höstbudget. Den förra blev som bekant nedröstad av SD. Det har skrivits enormt mycket om den, både i gammelmedia och bloggosfären. Det mesta av det jag läst framställer den som en omvälvande budget, en enorm vänstersväng för Sverige. Jag laddade hem budgeten från regeringens hemsida och tittade själv på siffrorna. Det är en nådig lunta på 774 sidor. Ni får välja om ni skall traggla er igenom den eller läsa min sammanfattning som följer.

De viktigaste förändringarna i budgeten, i prioritetsordning.

• Alliansens sista budget var underfinansierad med sjuttiofem miljarder. Årets budget är halvvägs till att bli balanserad. Det blir den i slutet av mandatperioden. Givetvis rasar statsskulden mätt som andel av BNP i rask takt, drygt en procent per år. I slutet av mandatperioden kommer den under fyrtio procent. 
• Nya reformer med vänsterprofil för totalt tjugofem miljarder, som finansieras med en blandning av sänkta bidrag och höjda skatter. Resultatet är att Ginikoefficienten som mäter ekonomisk jämlikhet minskar från 30,0 till 29,6. Ett myrsteg i rätt riktning. 

För övrigt är budgeten sig lik. Visst, skatteintäkterna ökar när Sverige blir rikare, utgifterna indexeras upp i takt med att löner stiger etc, men det är ju samma vilken regering som än sitter vid rodret. Och nej, Sverige har inte världens största skattetryck i och med årets budget. Och nej, invandring och flyktingmottagning ruinerar oss inte. Och nej, reformer på en halv procent av BNP är inte en dramatiskt stor förändring. 

Skattetryck och aktiva utgifter (ej transfereringar) i samma graf. 

Återstår bara att försöka förstå varför det kacklades så mycket i hönsgården när budgeten presenterades förra veckan.